Föreliggande lilla skrift har den avundsvärda egenskapen att representera ett friskt och likväl realistiskt grepp om ett gammalt och ofta behandlat ämne. Den ger en mycket god översikt över problemställningen, sådan den förefaller komma att te sig under de allra närmaste åren. Författaren är icke så uppfylld av hur han skulle önska att sakerna förhölle sig, att han därigenom förhindras att redogöra för hur saken faktiskt ligger till. Icke heller hyser han några överdrivna föreställningar om att ett vidgat samarbete i Norden mellan 17 miljoner människor skulle kunna ersätta intima ekonomiska förbindelser mellan Norden och världen i övrigt.
Någon har sagt att behovet av ekonomiskt samarbete i Norden skulle bli vida mindre om världen i dess helhet övergick till något som liknade frihandel. Det är en både riktig och viktig observation. Tyvärr måste det sägas att utsikterna till en dylik utveckling av de internationella ekonomiska förbindelserna äro mycket små. Därför har man nog att räkna med en sådan världsekonomisk miljö, att de rent praktiska fördelarna av vidgad ekonomisk samverkan i Norden skulle bli högst betydande, även om det viktigaste för alla de nordiska länderna är allmänt fria ekonomiska förbindelser utåt.
Den mest aktuella uppgiften är, som författaren också påpekar, att man under de närmaste åren vid planeringen av den industriella uppbyggnaden i de nordiska länderna icke syftar till en ökad självtillräcklighet genom att uppamma produktion, som ersätter import från annat nordiskt land. Det ligger snubblande nära att tillgripa åtgärder av denna art i alla våra tre nordiska grannländer, vilka ha knapphet på utländska valutor. En överenskommelse att undvika dylika åtgärder skulle måhända förutsätta ett visst kreditstöd från svenskt håll, men det bör naturligtvis icke betraktas som ett hinder. I detta sammanhang konstaterar jag att författaren i sin f. ö. ovanligt väl avvägda framställning gör sig skyldig till den vanliga svenska underskattningen av Danmark som industriland.
Trots att, som jag redan påpekat, de ekonomiska fördelarna av en utvidgad nordisk samverkan på det ekonomiska och sociala området skulle vara väsentliga, kan det nog inte förnekas att utsikterna till en dylik utveckling skulle te sig relativt mörka, om inte jämte de ekonomiska skälen även politiska och kulturella motiv gjorde sig gällande. Den som vill att de nordiska folken skola komma varandra närmare, kan ej undgå att i praktiskt ekonomiskt och socialt samarbete se en av vägarna till intimare kulturella och personliga kontakter. Skälen för en nordisk politik inom ekonomin äro därför till stor del att söka på det ideella planet.
