Professor James Levinsohn, University of Michigan, en av världens ledande empiriska forskare inom internationell ekonomi/utvecklingsekonomi, inledde seminariet med sina reflektioner efter två år som rådgivare till den sydafrikanska regeringen.
Levinsohn konstaterade att den nuvarande extremt höga arbetslösheten i Sydafrika inte är politiskt hållbar, men att den inte kommer att korrigeras av marknadskrafterna utan måste åtgärdas med medvetna insatser. Kostnaderna för rådande situation enligt Levinsohn är bland annat:
- Lägre nationalinkomst. Givet att sysselsättningsnivån skulle höjas till samma nivå som i sex i andra avseenden jämförbara länder, skulle inkomsten per capita i Sydafrika öka med 48 procent.
- En mycket stor andel av de yngre är arbetslösa. Eftersom de inte kan förvärva nödvändiga kunskaper och erfarenheter kommer de heller inte in på arbetsmarknaden framledes, utan blir permanent arbetslösa.
- Den redan höga brottsligheten riskerar att förvärras liksom respekten för den demokratiska politiska processen.
En viktig faktor för att förklara den höga arbetslösheten är enligt Levinsohn att antalet personer i arbetskraftsstatistiken har ökat. Svarta kvinnor, som tidigare inte fanns med i statistiken, är ett exempel på detta. Just unga, svarta kvinnor, är också den grupp som drabbats hårdast av arbetslöshet.
Enligt Levinsohn är utbildning motsvarande gymnasieutbildning inte någon garanti för att få ett arbete i dagens Sydafrika även om det för vita, universitetsutbildade i princip råder noll procents arbetslöshet, med hänsyn tagen till viss rörlighet. Det handlar enligt Levinsohn i de flesta fall snarare om att få in en fot på arbetsmarknaden. Detta exemplifieras till exempel i att arbetslösheten för medelålders svarta kvinnor är lägre än för de yngre, trots att de yngre ofta har en bättre utbildning. Levinsohn menade att detta är att härleda till att de äldre kvinnorna har arbetat, även om det skett utanför den ordinarie arbetsmarknaden, under apartheidregimen och därmed fått den arbetslivserfarenhet Levinsohn ser som avgörande för anställning i dagens Sydafrika.
För att förmå företag att ge fler unga en entrébiljett till arbetsmarknaden föreslår Levinsohn, och den grupp av internationella konsulter han arbetat med, en riktad lönesubvention, fokuserad på unga som just lämnat skolan. Subventionen motsvarar 50 % av lönesumman och ger ungdomar en ekonomisk möjlighet att arbeta för en, eller flera, arbetsgivare under ett år.
Ytterligare ett sätt att stärka den sydafrikanska arbetsmarknaden är enligt Levinsohn att modernisera och omformulera regelverket för arbetskraftsinvandring. Målet för Sydafrika borde enligt Levinsohn vara att attrahera framförallt kvalificerad arbetskraft från andra länder i regionen, s.k. ”brain-gain”. Företag anger ofta brist på kvalificerade medarbetare som skäl till varför de inte expanderar. Ökad invandring skulle därför på sikt kunna öka efterfrågan även på inhemsk arbetskraft med lägre utbildning.
Diskutanten vid seminariet, Torgny Holmgren, UD, såg positivt på Levinsohns förslag om en lönesubvention, dock som en kortsiktig lösning över 5–10 år. På längre sikt bör tonvikten läggas framför allt på förbättrad utbildning, ökat inflöde av utlandsinvesteringar och entreprenörskap enligt Holmgren.
En livlig diskussion avslutade seminariet kring möjliga politiska scenarier i Sydafrika och dess effekter på ekonomi, handel och arbetsmarknad.