För att bidra till debatten om försvarets framtida rekrytering arrangerade IFN den 8 november 2007 ett frukostseminarium om värnpliktens ekonomiska konsekvenser. Seminariet leddes av Henrik Jordahl, IFN, och behandlade frågor som:
- Hur påverkar den allmänna värnplikten ett lands BNP och ekonomiska tillväxt?
- Hur påverkar den allmänna värnplikten försvarsmaktens ekonomiska beslut?
- Hur påverkas livsinkomsten för de individer som omfattas av värnplikten?
Seminariets huvudtalare, professor Panu Poutvaara, började med att konstatera att värnplikt blir allt ovanligare bland demokratiska stater. Av 26 Natoländer har 19 avskaffat eller beslutat att avskaffa värnplikten. Sverige, Finland och Tyskland tillhör en krympande skara västerländska stater som fortfarande tvångsrekryterar militär personal.
Poutvaara betonade att den samhällsekonomiska kostnaden för att en person gör värnplikt utgörs av den alternativa produktion som går förlorad, plus det eventuella obehag som plikttjänstgöringen ger upphov till. När en värnpliktig tas ut till tjänstgöring fördröjs dessutom hans utbildning och inträde på arbetsmarknaden. Enligt en nederländsk studie förlorar de värnpliktiga upp till fem procent av sin livsinkomst på att göra militärtjänst.
Poutvaara konstaterade också att värnplikt inte behövs för att upprätthålla en reservstyrka. Som avslutning liknade han värnplikten vid ett lotteri där en minoritet av unga män görs skattskyldiga. Slutsats: ett frivilligt system är billigare och rättvisare än ett värnpliktsystem.
Björn Lundström, chef för Pliktverkets regionkontor i Stockholm, meddelade att han alltid har uppfattat värnplikten som ett billigt och effektivt system, men att Panu Poutvaaras nationalekonomiska synsätt var ett nytt perspektiv för honom. Lundström betonade att många av de färdigheter som lärs ut under lumpen är nyttiga också i en efterföljande civil karriär. Då plikten är ett politiskt beslut ville han inte ge några direkta synpunkter på den, men tyckte att det var värt att diskutera ett system med större inslag av frivillighet. Å ena sidan gör 95 procent av de uttagna lumpen frivilligt, å andra sidan behövs plikten för att kunna ta ut de bäst lämpade.
Försvarshögskolans rektor Henrik Landerholm undrade varför det samhällsekonomiska perspektivet har varit så sällsynt i de politiska diskussionerna om den allmänna värnplikten. De samhällsekonomiska kostnaderna fanns till exempel inte med i direktiven till de två statliga utredningar som han själv har medverkat i. Däremot behandlas de i en ESO-rapport skriven av Carl Johan Dahlman 1994. Att ta ut de bäst lämpade till militärtjänstgöring är inte nödvändigtvis effektivt om dessa är ännu bättre lämpade till civila arbetsuppgifter. I det stora hela stämde Landerholm in i Panu Poutvaaras slutsatser, men ställde samtidigt frågan vid vilken volym en värnpliktsarmé blir billigare än en skattefinansierad yrkesarmé.
Martin Ådahl, chef för en ny grön och liberal tankesmedja, började med att jämföra tidsspillet i lumpen och i det civila arbetslivet. Under sin egen militärtjänstgöring fick han i stor utsträckning lära sig att vänta, en färdighet som han sedan dess inte fått tillfälle att finputsa hos någon annan arbetsgivare. Ådahl vidgade seminariediskussionen genom att fråga vad vi ska ha försvaret till. Eftersom han saknade ett tydligt svar från politiskt håll menade han att det svenska försvaret befinner sig i en djup kris. Strukturer från det invasionsförsvar som skulle stå emot ett storskaligt angrepp lever kvar. Det går två officerare på varje menig och vi har stora svårigheter att skicka trupp till internationella insatser. Sveriges försvar borde istället specialisera sig och bli en användbar pusselbit i internationella insatser. Personer som gör värnplikt för att de vill och kanske för att de inte har något bättre för sig passar inte alltid in i dagens ”asymmetriska krigföring”. I framtiden ville Ådahl begränsa en eventuell värnplikt till en månads försvarsorientering för både kvinnor och män.
Seminariet avslutades med en öppen diskussion som flera personer i publiken deltog i. Bland annat uttrycktes moraliska farhågor över att beteckna värnplikten som ”i praktiken frivillig” eftersom detta förutsätter att fusk vid mönstringen accepteras.
