Statskupper är återigen vanliga i stora delar av världen. Vi utforskar hur produktiviteten påverkas av kupper, genom att kombinera institutionell teori och teori inom public choice. Framgångsrika kupper har en stor negativ effekt på produktivitetsutvecklingen. Endast en liten del av effekten härrör från institutionella förändringar.
Att förstå konsekvenserna och återhämtningen för länder som drabbats av negativa nationella händelser, såsom politiska kriser, är centralt för att förstå den långsiktiga utvecklingsdynamiken. Under det senaste decenniet har statskupper och kuppförsök återigen blivit vanliga i stora delar av världen. Nya exempel inkluderar misslyckade försök av presidenter i Peru och Sydkorea, misslyckade försök i Sierra Leone och Gambia och framgångsrika kupper i Burkina Faso, Niger och Sudan. Men vilka följder dessa händelser fått är fortfarande osäkert.
Teoretiska konsekvenser av statskupper
Vi börjar med att utveckla en teoretisk ram grundad i kombinationen av public choice-teori och institutionell ekonomisk teori för att förstå dynamiken kring och efter kuppförsök. Vi använder detta ramverk för att teoretisera om konsekvenserna av kupper och kuppförsök för utvecklingen av nationell produktivitet. Vår teori pekar på två huvudsakliga konsekvenser.
För det första skapar kupper regimosäkerhet och politisk osäkerhet som påverkar entreprenörers och företagsledares bedömningar. Det resulterar sannolikt i att de försenar eller helt överger investeringar i potentiellt produktivitetshöjande innovationsprojekt. Som betonats av nyare forskning är detsamma sannolikt fallet för utländska direktinvesteringar.
För det andra, förutom osäkerhet om regim och politik, har institutionella förändringar i efterdyningarna av en kupp långsiktiga effekter på den nationella produktiviteten genom att skapa en felaktig anpassning av den formella institutionella miljön som skyddar privat äganderätt och säkerställer opartisk verkställighet.
Stor longitudinell databas
Vi utnyttjar en unik longitudinell databas, bestående av 39 länder för perioden 1950-2012, som är representativ för den större världen under perioden. Vår empiriska modell tillåter oss att särskilja produktivitetseffekterna av institutionell osäkerhet från de faktiska institutionella förändringarna efter en politisk kris. Framgångsrika kupper gör att produktiviteten utvecklas avsevärt långsammare, medan misslyckade kupper däremot inte har några statistiskt säkerställda konsekvenser. Endast en begränsad del av effekterna härrör från försämrad institutionell kvalitet, vilket tyder på att produktivitetsminskningar mestadels orsakas av politisk osäkerhet och policyförändringar.
