Minskningen av biologisk mångfald hotar mänskligheten enligt FN. För att hindra fortsatt försämring måste en stor mängd investeringar fasas ut. Utländska investeringar skyddas dock ofta av investeringsskyddsavtal. Denna studie identifierar de länder där biologisk mångfald förefaller mest hotad av dessa avtal.
Den biologiska mångfalden har minskad dramatiskt i ett flertal länder. I FN:s regi bedrivs därför sedan ca 20 år en parallell process till klimatförhandlingarna för att ta fram multilaterala avtal om skydd för mångfalden. Ett möjligt hinder för utfasning av skadlig verksamhet är att en del av denna är utlandsägd och skyddad av de över 2 600 internationella investeringsskyddsavtal som är i kraft globalt. Avtalen skyddar investeringar mellan partnerländerna mot offentliga åtgärder och ger också oftast privata investerare rätt att föra tvistelösningsprocesser mot värdländer om uppfyllandet av avtalet. Det finns en utbredd oro för att de kompensationskrav som dessa avtal ofta ställer kan avskräcka värdländer för utlandsinvesteringar generellt från att vidta önskvärda politikåtgärder.
Studien "Investment Treaties and the Threat to Biodiversity" identifierar de länder för vilka bilaterala investeringsskyddsavtal tycks utgöra det största hotet mot skyddet av biologisk mångfald, och de mest problematiska avtalen.
Tre kriterier för problematiska avtal
Studien utgår från att de problematiska avtalen kombinerar tre egenskaper: de kan tolkas kunna ge långtgående investeringsskydd för betydande stockar av utlandsinvesteringar i länder med känslig biologisk mångfald. Studien specificerar ett stort antal kriterier för hur avtal ska vara utformade för att anses kunna ge långtgående skydd—de är ”inflexibla”. För att ha tillgång till investeringsdata studeras avtal som involverar OECD-länder som partner. Den biologiska mångfaldens känslighet i olika länder fångas av ett index som utnyttjar data från senaste rödliste-klassificering av 26 198 arter.
Problemen tycks störst i medelinkomstländer
Studien finner att hotet från investeringsskyddsavtal inte främst berör jordens rikaste eller fattigaste länder. De förstnämnda har ofta många avtal som skyddar stora investeringar, men de har mindre känslig biologisk mångfald enligt rödliste-indexet. De minst utvecklade länderna har ibland känslig biologisk mångfald, men oftast har små ingående investeringar och få avtal.
Investeringsskyddsavtalen hotar istället den biologiska mångfalden främst i 12 medelinkomstländer: Argentina, Chile, Colombia, Filippinerna, Kina, Malaysia, Mexiko, Papua New Guinea, Panama, Peru, Sydafrika och Vietnam. De tillhör de 30 länder med mest hotad biologisk mångfald bland 254 länder, enligt vårt index. Samtidigt skyddar deras inflexibla avtal sammanlagt utlandsinvesteringar om minst USD 2 miljarder.
Studien identifierar även de 44 mest problematiska avtalen, vilka utmärks av att de är inflexibla och skyddar minst USD 1 miljard i investeringar i länder som tillhör de 30 länder blad 254 som har mest känslig biologisk mångfald. Ett av dessa avtal är det som Sverige har med Sydafrika.
