Denna uppsats undersöker effekterna av ett löneavtal från 2016 som gav undersköterskor särskilt höga löneökningar. Enligt resultaten fick undersköterskorna långsiktiga ökningar i arbetsinkomsterna, men erfor inga betydande förändringar vad gäller avslutade anställningar, arbetstider eller utnyttjande av välfärdsförmåner.
Kollektivavtal har stor betydelse för arbetsmarknadsvillkoren i många OECD-länder och påverkar löner, sysselsättningsgrad och inkomstfördelning. Medan effekterna av lagreglerade minimilöner är väl studerade, återstår det fortfarande mycket att förstå om kollektivavtalens påverkan på enskilda arbetstagare.
Denna uppsats detaljstuderar avtalen inom vård och omsorg. Studien syftar särskilt till att undersöka effekterna av högre avtalade löner på arbetstagarnas inkomster och sysselsättningsmöjligheter, vilket ökar förståelsen för kollektivavtalens roll i den offentliga vårdsektorn.
Särskild låglönesatsning
År 2016 gav ett särskilt avtal undersköterskor ytterligare löneökningar utöver de reguljära. Jag jämför undersköterskornas löner och sysselsättning med motsvarande utfall för en annan låglönegrupp, vårdbiträden, inom ramen för samma kollektivavtal. De två grupperna fick liknande löneökningar såväl före det särskilda avtalet som efter det löpt ut, vilket möjliggör en tydlig skattning av effekten av den ytterligare löneökningen.
Högre löner än för vårdbiträden
Jag visar att undersköterskor fick betydligt högre löneökningar än vårdbiträden. Förutom en omedelbar effekt tjänade undersköterskor i genomsnitt 8 700 kr mer per år än vårdbiträdena fem år senare, vilket motsvarar en ökning på 2,7 procent per år jämfört med lönerna 2015.
Dock finner jag ingen effekt på sysselsättning eller mått på arbetstagarnas välbefinnande. Varken för avslutade anställningar, avtalad arbetstid, eller välfärdsförmåner, som sjukpenning och pensionsförmåner, kan några effekter konstateras.
Högre löner dock inte tillräckligt
Denna uppsats indikerar att högre löner inom offentlig sektor inte behöver leda till lägre sysselsättning. Samtidigt hittar jag heller inte stöd för att högre löner får löntagare att stanna längre på sina arbeten. Med andra ord är högre löner i sig inte är tillräckligt för att stödja rekryteringen av personal till vårdsektorn.
