Sedan 1990-talet har populistiska partier växt sig allt större i Europas demokratier. Vi undersöker hur dessa partiers valresultat förändras när de kommer i regeringsställning. I genomsnitt får populistiska partier sex procentenheters lägre väljarstöd i val som hålls direkt efter att de suttit i regeringsställning.
Väljarstödet för de partier som av statsvetare klassas som högerpopulistiska har trendmässigt ökat i europeiska demokratier sedan mitten av 1990-talet. Sedan 2010 gäller detta även vänsterpopulistiska partier. Trots mycket forskning kring frågan har det varit svårt att hitta mönster som förklarar varför populismen har ökat mer i vissa länder. Inkomstojämlikhet och ekonomisk öppenhet tycks exempelvis inte ha något förklaringsvärde.
273 partier under luppen
Vi analyserar valresultat för totalt 273 höger- och vänsterpopulistiska partier i Europa. 26 av dessa har varit i regeringsställning åtminstone en mandatperiod under den period vi studerar, som sträcker sig från 1980 till 2021. Resultaten är tydliga: Både höger- och vänsterpopulistiska partier tappar väljare i val som hålls direkt efter att de har innehaft regeringsmakten – ensamt eller genom en regeringskoalition. I genomsnitt är deras stöd i dessa val sex procentenheter lägre. Populistiska partier som inte har innehaft regeringsmakten tenderar att öka sitt väljarstöd under den studerade tidsperioden.
Det är vanligt att partier som suttit i regering straffas av väljarna, och detta gäller alltså även populistpartier. Vi undersöker också om de populistiska partiernas valresultat efter att de suttit i regeringen beror på landets ekonomiska utveckling under deras maktinnehav. Flera indikatorer på den ekonomiska utvecklingen studeras: tillväxt av BNP per capita, graden av inkomstspridning, sociala utgifter, arbetslöshet och ekonomisk öppenhet. Ingen av dessa faktorer har något statistiskt säkerställt samband med de populistiska partiernas valresultat efter att de innehaft regeringsmakten.
Retorik som straffar sig?
Väljarnas bestraffning av populistiska partier som varit i regeringsställning tycks alltså inte bero på att ekonomin utvecklades dåligt under deras maktinnehav. Den är i stället kopplad till det faktum att de har innehaft regeringsmakten överhuvudtaget. En trolig förklaring är att deras retorik ofta bygger på en kritik av eliten och av det politiska etablissemanget. Den retoriken blir mindre trovärdig när den kommer från partier i regeringsställning.
Våra resultat tyder på att de etablerade icke-populistiska partierna i Europa står inför ett dilemma. De kan hejda populismens tillväxt, men till priset av att populistpartierna får inflytande i regeringsställning.
