Storskaliga statliga program och interventionistisk industripolitik genomförs i många västländer utan några större ansatser till genomlysning. I en kommande antologi granskas denna strategi kritiskt och alternativa vägar för att hantera stora utmaningar föreslås.
Uppfattningen att samhället bör organiseras kring stora så kallade missionsorienterade strategier har fått ett uppsving i den offentliga debatten, och den aktiva industripolitiken i världen har inspirerats av akademiska forskare som lyfter fram idén om missionsorienterad innovationspolitik.
Denna uppsats är en introduktion till bidragen i samlingsvolymen Moonshots and the New Industrial Policy: Questioning the Mission Economy, vilken vi är redaktörer för. Antologin utforskar både pågående missioner och historiska exempel på stora regeringsledda insatser som syftar till att mobilisera samhället för att uppnå vissa mål. Försök görs också att förklara under vilka omständigheter missioner kan misslyckas, vilket hjälper oss att identifiera en rad faktorer som tillsammans pekar på de risker som är förknippade med dessa missioner. Mot bakgrund av dessa erfarenheter presenteras i de fyra sista bidragen av boken alternativa tillvägagångssätt för att åstadkomma ekonomisk och social utveckling.
Fallstudier av tidigare misslyckanden
Regeringsledda, storskaliga försök att åstadkomma industriell förnyelse eller uppfylla olika önskvärda mål har ofta misslyckats. Volymen innehåller flera fallstudier av sådana misslyckade försök, såsom bistånd till utvecklingsländer, den brasilianska varvsindustrin och djuphavsborrning efter olja samt den amerikanska regeringens storskaliga försök att utrota hemlösheten. Andra exempel rör de amerikanska finansinstituten Fannie Mae och Freddie Macs roll i den globala finanskrisen, USA:s krig mot cancer på 1970-talet och det svenska miljonprogrammet för bostäder.
Många av dessa program och initiativ infördes innan idéerna om en missionsorienterad innovationspolitik fick stor spridning, men det är ändå tydligt att de inspirerades av dess logik, ofta med uttryckliga hänvisningar till den första månlandningen 1969.
Institutionella spelregler i stället för missioner
Flera bidrag pekar på riskerna med att missionsbaserade strategier kapas av särintressen. Sådana storskaliga statliga initiativ snedvrider incitamenten och ger upphov till improduktivt entreprenörskap. Subventioner, mjuka lån och olika riktade stödprogram som syftar till att uppnå mål som ökat bostadsägande, billigare bostäder eller minskad hemlöshet ger företag och beslutsfattare möjlighet att agera opportunistiskt, eftersom någon annan står för notan. Regeringar kan sällan sätta upp mål och utforma en trovärdig plan för att uppnå dem, eftersom de varken har förmågan att samla in och bearbeta den information som krävs eller kunskapen för att uppnå dessa mål.
De lösningar som vi föreslår i stället är att stimulera stegvisa förbättringar och innovationer baserat på en institutionell struktur med ”spelregler” som motiverar relevanta aktörer att lösa de mest angelägna problemen.
