Denna artikel undersöker EU:s förändrade inställning till handelspolitik och globalisering. Från att ha förespråkat en regelbaserad och öppen handelspolitik har EU utvecklats i en mer protektionistisk riktning med mer handelshinder och med en stark betoning på statlig selektiv industripolitik.
Öppenhet för handel och kapitalflöden har varit av central betydelse i europeisk ekonomisk utveckling. Inom EU har arbetet med fri rörlighet för varor, tjänster, arbetskraft och kapital bidragit till en starkt ökad integration. Mot omvärlden har EU agerat för att inom världhandelsorganisationen (WTO) och genom bilaterala överenskommelser sänka tullar och andra hinder för internationell handel. Denna utveckling har emellertid kommit att brytas under senare år då EU blivit mer inåtblickande. Den förändrade politiken beror till stor del på en liknande utveckling i såväl Kina som USA. Denna artikel studerar närmre hur USA och Kina har påverkat den europeiska kursändringen.
Den kinesiska muren
I Kina drivs en politik för ökad självförsörjning och minskat beroende av omvärlden, i synnerhet inom industrier som ses som strategiskt viktiga för den långsiktiga utvecklingen. Vidare subventionerar Kina landets företag på ett sätt som strider mot andemeningen inom WTO, något som väcker starkt ogillande i omvärlden. Slutligen anklagas Kina för att genom olika åtgärder på ett otillbörligt sätt tillgodogöra sig utländsk teknologi. Sammantaget har denna politik bidragit till ökade geopolitiska spänningar och direkta handelskrig.
USA startar handelskrig
När Donald Trump valdes till president 2016, förändrades amerikansk handelspolitik i grunden. Handelsavtal revs upp, tullar infördes och en politik syftande till att få företag att förlägga produktion i USA lanserades. President Biden har fortsatt på den inslagna vägen och har både ökat konflikten med Kina, genom att stoppa export av högteknologiska varor, och konflikten med Europa, genom att subventionera amerikanska gröna industrier och fossilfri elproduktion.
EU följer efter
EU har påverkats av utvecklingen i omvärlden och de ökade geopolitiska spänningarna. När Kina och USA skyddar och subventionerar sin industri har EU valt att följa efter med liknande åtgärder. Såväl den inre marknaden som externa handelsrelationer har kommit att ifrågasättas och omprövas. Gränshinder som infördes under migrationskrisen och exportförbud som infördes under pandemikrisen strider mot själva fundamentet om den inre marknaden. Samtidigt används mer av tullar och andra handelshinder i EU:s externa handelsrelationer.
Än mer än handelspolitik är det emellertid industripolitik som står i fokus inom EU. Ett omfattande program har sjösatts som möjliggör subventioner och andra typer av stöd till industrier som anses särskilt viktiga för EU:s konkurrenskraft och tillväxt.
Huvudargumentet i denna artikel är att EU:s framväxande strategi med en mer aktiv industripolitik, där myndigheter väljer företag och industrier för särskilt stöd och skydd mot konkurrens, är negativt för tillväxt och välstånd. Istället bör EU öppna sina gränser. Det gäller både interna gränser, för att säkerställa en välfungerande inre marknad, och yttre gränser, för att verka för en global öppen och regelbaserad handelsregim.
