Ett av de globala målen i FN:s Agenda 2030 är att avskaffa hunger. Denna studie undersöker biståndets kapacitet att skydda barn från hämmad tillväxt till följd av undernäring. Resultaten ger anledning till optimism, men tyder också på skillnader mellan olika givare och biståndsformer.
Efter decennier av framsteg har kampen mot hunger drabbats av bakslag. I ljuset av klimatrelaterade chocker, en pandemi, nedstängningar och krig som stör globala livsmedelskedjor varnar nu FN för att vi står inför en global livsmedelskris som tydligt hotar framstegen mot de högt ställda utvecklingsmålen. Med tanke på denna utveckling är det extra viktigt att förstå det internationella biståndets roll i arbetet mot undernäring.
Denna studie undersöker biståndets kapacitet att skydda barn från hämmad tillväxt till följd av otillräckligt näringsintag – s.k. stunting. Stunting är en benämning på att vara för kort för sin ålder på grund av ihållande undernäring och upprepade infektioner tidigt i livet. Fenomenet beräknades drabba nära 150 miljoner barn under fem års ålder 2020.
Hämmad tillväxt i tidig ålder har varaktiga konsekvenser för både fysisk och kognitiv utveckling. Barn som drabbas presterar ofta sämre i skolan och blir oftare sjuka än andra barn. Som vuxna tenderar de att ha lägre produktionskapacitet och lider i högre grad av kroniska sjukdomar. Tillväxthämning ses som en stark markör för allmän barnhälsa, med långtgående konsekvenser för individen och för samhället i stort i utvecklingsländer, där det är vanligt förekommande.
Data om biståndsströmmar och barns hälsa
Vi fokuserar på det afrikanska landet Malawi, där vi har tillgång till utförliga data. I Malawi har ca 35 procent av barn under fem års ålder drabbats av tillväxthämning. Våra data avser lokala biståndsströmmar – vart pengarna går och var projekten lokaliseras – samt ett detaljerat enkätdatamaterial om barnhälsa, med information om bland annat barns längd, vikt och näringsintag.
Skattningarna bygger på data för nära 800 biståndsprojekt och drygt 26 000 barn, 0–5 år gamla. Det faktum att forskning om tillväxthämning pekar ut tiden under graviditeten samt barnets två första levnadsår som kritiska för barnets tillväxt, gör det särskilt viktigt att vi kan jämföra barn som exponeras för bistånd vid olika åldrar. Då båda datamaterialen innehåller GPS-koordinater kan man identifiera barn som bor nära biståndsprojekt. Med information om projektens startdatum och barnens födelseår kan vi dessutom identifiera vilka barn som var i mottaglig ålder vid projektets start.
En direkt jämförelse av utfall i områden i nära anslutning till och långt ifrån biståndsprojekt vore problematisk med tanke på att givare inte fördelar sitt bistånd slumpmässigt. Det är till exempel möjligt att givare i större utsträckning riktar sitt bistånd till områden med extra stora behov och därav kanske större problem med undernäring från början.
Positiva effekter av tidiga insatser
Våra resultat tyder på att biståndsprojekt som startat i barnens närområde, inom 10 km, och under deras tre första levnadsår leder till 2–6 procentenheters mindre sannolikhet att de drabbas av hämmad tillväxt. Vi observerar ingen sådan effekt för barn som exponeras för bistånd i ett senare skede. Effekten vid tidig exponering tycks främst drivas av multilateralt bistånd och av projekt inom landsbygdsutveckling, sårbarhet, infrastruktur och utbildning.
