Vi analyserar coronapandemins ekonomiska konsekvenser för individer i Sverige. Arbetsinkomsterna för vuxna minskade med i genomsnitt 2,7 procent, men vissa grupper drabbades hårdare än andra. Välfärds- och trygghetssystemen samt de stödåtgärder som infördes under pandemin minskade dock skillnaderna i inkomstbortfall mellan grupper.
Coronapandemin har fått betydande konsekvenser för samhället i stort och för enskilda personer, vilket är ett resultat av både smittspridningen i sig och av de restriktioner som vidtagits för att hantera pandemin. De statliga välfärds- och trygghetssystemen är utformade för att minska individers inkomstbortfall vid negativa chocker, såsom sjukdom och arbetslöshet. Men systemen är inte utformade för att kompensera individer vid stora samhällschocker, såsom coronapandemin. Det är därför viktigt att förstå hur väl de befintliga välfärds- och trygghetssystemen samt de tillfälliga stödåtgärder som infördes under pandemin lyckades kompensera för arbetsinkomstbortfall.
I denna studie undersöker vi utvecklingen av arbetsinkomster och inkomster från välfärds- och trygghetssystemen för den svenska befolkningen i åldern 20–64 år, månad för månad under år 2020 och jämför med tiden före pandemin, med hjälp av administrativa registerdata och moderna statistiska metoder.
Hur fungerade trygghetssystemen?
För att samhället ska vara bättre rustat inför framtida pandemier utvärderar vi i vilken grad social-, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna lyckades kompensera för minskade arbetsinkomster. Vi särskiljer mellan det system som fanns före pandemin och de stödåtgärder, såsom höjt tak i a-kassan och det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer, som infördes under år 2020. I genomsnitt finner vi att arbetsinkomsterna minskade med 2,7 procent för individer, men att välfärds- och trygghetssystemen kompenserade för cirka 43 procent av detta bortfall, där de redan befintliga transfereringarna och de tillfälliga coronaåtgärderna ungefär hade lika stor betydelse. Vidare visar vi att inkomstbortfallet hade varit betydligt större utan det statliga stödet för korttidsarbete.
Avslutningsvis finner vi att coronapandemins påverkan på arbetsinkomsterna var som störst bland låginkomsttagare och framför allt bland lågutbildade, unga, utrikes födda samt anställda i besöksnäringen, såsom hotell och restaurang. Statliga transfereringar bidrog dock till att minska dessa skillnader.
