Offentlig riskdelning genom ett välfärdssystem minskar de negativa riskerna med entreprenörskap och gör att fler individer vågar välja ett osäkert alternativ framför en säker anställning. Men mer omfattande offentliga skyddsnät innebär också att entreprenörer anstränger sig mindre för att lyckas.
Tidigare studier har argumenterat för att en nödvändig drivkraft för innovation och entreprenörskap är stora vinster för dem som anstränger sig och lyckas. Studierna menar att länder med en generös välfärdssektor kommer att ha svårt att skapa incitament för ett framgångsrikt entreprenörskap. Samtidigt finns det andra som menar att ett omfattande skyddsnät minskar trösklarna för innovationsdrivet entreprenörskap.
Data från OECD-länder
Vi utnyttjar data från flera OECD-länder för att studera sambandet mellan innovation, riskdelning och ojämlikhet. Som mått på ett lands innovation följer vi tidigare forskning och använder patent, innovationsdrivet entreprenörskap och innovationsindex. Nivån av riskdelning mäts med flera olika variabler – arbetslöshetsersättning, sociala utgifter, offentligfinansierad utbildning och sjukvård samt inkomstskatt. Ojämlikhet mätts med vedertagna mått på inkomstspridning.
Vi finner att länder med låg ojämlikhet och stark välfärdsstat – mer omfattande offentlig riskdelning – har fler innovationsdrivna entreprenörer och patent i jämförelse med länder som har hög ojämlikhet. I våra jämförelser utmärker sig dock USA som ett land med såväl hög ojämlikhet, låg nivå av riskdelning och hög nivå av innovation. En tänkbar förklaring är att privata skyddsnät fungerar som komplement till offentligt finansierat skydd och att amerikanska entreprenörer i större utsträckning förlitar sig på sådana privata skyddsnät. En annan förklaring är att de jobbar hårdare.
Vi finner också att den övervägande majoriteten av de amerikanska entreprenörerna kommer från en privilegierad bakgrund, medan de svenska entreprenörerna har mer varierande uppväxtförhållanden. En förklaring kan vara att det svenska välfärdssystemet gör att familjebakgrund spelar mindre roll för valet att bli entreprenör, medan så inte är fallet i USA.
Teori kan förklara sambanden
För att studera mekanismerna - hur riskdelning kan påverka entreprenörskap - utvecklar vi en teoretisk modell där individer väljer mellan att bli entreprenörer och att ta en säker anställning. Individer som blir entreprenörer väljer även hur mycket de ska anstränga sig, vilket påverkar sannolikheten att lyckas.
I en kvantitativ illustration av modellen utvärderar vi relationen mellan riskdelning, skatter – som används för att finansiera den offentliga riskdelningen – och egenskaper hos dem som väljer att bli entreprenörer. Större offentlig riskdelning för misslyckade entreprenörer leder till att fler väljer entreprenörskap, men i takt med att skattesatsen ökar minskar även incitamenten för entreprenörer att anstränga sig. Den sammanvägda effekten är att antalet framgångsrika entreprenörer minskar för högre skattenivåer. Dessutom påverkas vilka individer som väljer att bli entreprenörer. Högre skattesatser innebär att de som väljer entreprenörskap i genomsnitt har lägre privat förmögenhet. Här finns dock även en negativ selektionseffekt: de som faktiskt väljer entreprenörskap vid dessa skattesatser har i genomsnitt lägre vinster.
