Vilka faktorer ligger bakom förmögenhetstillväxten och förmögenhetsfördelningens förändring under 1900-talet fram till i dag? Nya vetenskapliga rön för ett antal västländer ger anledning att ifrågasätta den rådande ekonomiska historieskrivningen och lyfter fram ett antal faktorer som har varit viktiga för förmögenheternas historiska utveckling.
De franska ekonomerna Thomas Piketty och Gabriel Zucman har i ett antal banbrytande verk dokumenterat och analyserat trender i kapitalbildning och förmögenhetsskillnader i västvärlden sedan industrialiseringen. Deras berättelse, som har väckt stor uppmärksamhet bland akademiker och beslutsfattare, skildrar hur kapitalets betydelse beror på i vilken utsträckning som krig, kriser och omfördelningspolitik förmår dominera marknadskrafterna. Flera studier har granskat denna historieskrivning, främst utifrån dess teoretiska aspekter snarare än de underliggande empiriska bevisen. På senare tid har emellertid ett antal nya studier presenterat ny empiri om förmögenheternas utveckling.
Syftet med denna studie är att granska den nya empirin och se vilken betydelse den har för analysen av förmögenhetstillväxtens historia i västvärlden.
Nya empiriska resultat
Resultaten av genomgången visar att förmögenheternas storlek var mindre under 1800-talet än man tidigare trott och förblev relativt oförändrade fram till 1990-talet, när de började öka kraftigt. Tidsserier över förmögenhetskoncentrationen visar att en utjämning har ägt rum under 1900-talet i alla västländer fram till 1970-talet. Europa har stannat kvar på de historiskt låga nivåerna medan USA:s förmögenhetsskillnader har vuxit på senare tid.
Ett annat viktigt resultat avser förändringen i förmögenheternas sammansättning över tid. Data från flera länder visar på ett historiskt skifte, där förmögenheter förr dominerades av elitens tillgångar i aktier och stora jordbruk, till att i dag främst utgöras av bostäder och pensionssparande som ägs av de bredare befolkningslagren.
Kapitalandelen i nationalinkomsten visar inte heller på kraftiga historiska svängningar, vilket ger visst stöd för de nya rönen om förmögenhetsstorleken under 1800-talet och trenderna sedan 1990.
Förbisedd förmögenhetsuppbyggnad underifrån
Hur kan man förklara att de aggregerade förmögenheterna varit relativt konstanta under 1900-talet och sedan vuxit mycket kraftigt på senare tid, medan förmögenhetsskillnaderna minskade kraftigt under det förra seklet och inte ökat markant sedan dess?
Huvudförklaringen som lyfts fram i denna studie handlar inte om världskrigen och den ökade beskattningen under efterkrigstiden, vilka varit de huvudförklaringar som tidigare diskuterats. Istället framhålls betydelsen av förmögenhetstillväxt i de breda befolkningslagren, framför allt i form av bostäder och pensionskapital. Data över förmögenheternas sammansättning från flera länder visar på ett skifte, där dessa brett ägda tillgångar ökat från att motsvara en fjärdedel till tre fjärdedelar av alla tillgångar. Bostäder och pensionssparande är mer jämlikt fördelade än de aktier och jordbruk som dominerade för hundra år sedan, vilket förklarar den historiska förmögenhetsutjämningen.
Med andra ord betonar studien hur uppbyggnaden av nya förmögenheter underifrån varit viktigare än utarmningen av befintliga förmögenheter i toppen av fördelningen för att förklara de långsiktiga mönstren i förmögenheternas tillväxt och fördelning.
