I denna uppsats presenterar vi och utvärderar den amerikanske nationalekonomen William Baumols bidrag inom området entreprenörskapets ekonomi. Baumol var på många sätt en unik och idérik forskare som med sina nydanande och kreativa bidrag kom att inspirera en hel generation av entreprenörskapsforskare över hela världen.
Den amerikanske nationalekonomen William Baumol gick bort 2017 vid 95 års ålder. Han var en av efterkrigstidens i särklass mest produktiva forskare i sin akademiska disciplin. Karriären sträckte sig över vida fält under mer än 70 år. Baumols forskning på området rörde såväl mikroaspekter som makroeffekter av innovativt entreprenörskap. Han satte en ära i att säkerställa att de teoretiska insikter hans forskning gav kopplades till praktiskt genomförbara ekonomisk-politiska åtgärder.
Entreprenören – en nyckelfaktor i marknadsekonomin
I dag är Baumol mest känd för sin indelning av entreprenörskapet i tre typer – produktivt, improduktivt och destruktivt – och den därtill kopplade idén att det institutionella ramverket (”spelreglerna”) bestämmer hur entreprenörer fördelar sina insatser mellan de tre typerna. Ett institutionellt ramverk som uppmuntrar till produktivt entreprenörskap och experiment som samtidigt avskräcker från improduktiva aktiviteter blir sett med dessa glasögon den viktigaste tillväxtfaktorn. I detta inspirerades Baumol i hög grad av den österrikiske nationalekonomen Joseph Schumpeters analys av innovation och entreprenörskap.
Redan i slutet av 1960-talet lyfte Baumol dock fram det problem som kom att prägla hans forskargärning för resten av livet. Som en av dåtidens ledande röster påpekade han att nationalekonomin utvecklat sig i en riktning som tycktes ha tappat bort den nyckelfaktor som krävdes för att kunna förstå hur en marknadsekonomi fungerar och växer, nämligen entreprenören.
Nydanande analys förankrad i huvudfåran
Ett viktigt skäl till att Baumol blev så inomvetenskapligt inflytelserik var att han alltid ansträngde sig för att se till att den egna analysen var förankrad inom ramen för vad som brukar kallas den neoklassiska huvudfåran. Ett huvudsyfte, som han aldrig avvek ifrån, var att verka för att entreprenörsfunktionen skulle bli en självklar komponent i den neoklassiska grundmodellen.
Som alla forskare med en bred palett av nydanande bidrag fick Baumol över tid ta emot både kritik och förslag på hur hans grundidéer skulle kunde vidareutvecklas och förbättras. Baumol var ofta inte sen med att själv medge när han hade fel och hans uppfattning var aldrig huggen i sten utan kunde förändras i takt med att nya insikter gjorde sig gällande. Hans aldrig sinande nyfikenhet och ödmjuka attityd till sin omgivning är alltjämt en förebild och inspirationskälla för andra forskare.
