Nationella nätoperatörer ska bidra till effektiv handel med el och trygga den inhemska elförsörjningen. Idag har de incitament att tillgodose det nationella behovet, vilket skapar arbitragevinster och flaskhalsar i den internationella handeln. Vi presenterar en lösning på detta problem.
Ett av de viktigaste målen för EU:s energipolitik är att skapa en inre elmarknad genom att integrera de nationella elmarknaderna i Europa. Huvudsyften är att effektivisera elmarknaden genom handel och att förbättra försörjningstryggheten. Behovet av det senare har ökat drastiskt med utbyggnaden av förnybar el inom EU. Integrationen ska ske genom att nätoperatörerna tillhandahåller överföringskapacitet mellan länderna så att elmarknadsaktörerna i EU kan handla på en gemensam marknad.
Incitament att begränsa överföringskapaciteten
Integrationen försvåras dock av att en av nätoperatörernas huvuduppgifter är att säkerställa tillräcklig elproduktion för att täcka den inhemska förbrukningen. Det kan ur nationell synvinkel vara effektivt att hålla tillbaka viss internationell överföringskapacitet från marknaden, för att på så vis stabilisera de inhemska elleveranserna.
Sådana kapacitetsbegränsningar skapar dock prisskillnader mellan länder. Det uppstår därför arbitragevinster för den operatör som köper el från ett land med lägre pris och säljer till ett med högre pris. Det hävdas ibland att sådana flaskhalsintäkter kan ge operatörerna incitament att erbjuda för lite överföringskapacitet sett ur ett gemensamt perspektiv. Exempelvis har EU-kommissionen ansett att begränsningar av svensk export och tysk import har införts med detta syfte, och att operatörerna därmed kan ha brutit mot EU:s konkurrensregler.
Hur uppstår problemen och hur kan de lösas?
Denna studie utvecklar en analysram för nationella nätoperatörers incitament att tillhandahålla nätkapacitet på en internationell elmarknad. Ett syfte är att identifiera snedvridningar som kan uppstå när nätoperatörers beslut styrs av nationellt formulerade mål. Ett annat syfte med studien är att utforma en mer välfungerande marknadsmekanism, som både tillåter att vinster av handel utnyttjas och att nätoperatörerna kan stabilisera sina respektive nät på ett kostnadseffektivt sätt.
Studien visar hur en förändring av EU:s marknadsdesign skulle kunna neutralisera incitamenten för nätoperatörerna att begränsa överkapaciteten mer än vad som är effektivt sett ur ett gemensamt perspektiv. Enkelt uttryckt kan detta göras genom att flaskhalsintäkter fördelas så att nätoperatörer som skapar dessa får mindre av de intäkter som begränsningarna i elnätet skapar. Vi visar även hur man empiriskt kan skatta i vilken utsträckning nätoperatörer utnyttjar marknadsmakt i syfte att generera flaskhalsinkomster.
