Begreppet ”akademisk frihet” avser hur fria forskare och universitetslärare är att utforska olika frågeställningar och sprida information om sina resultat. Vi finner att förändringar i politikens regelverk påverkar den akademiska friheten i olika länder. Särskilt ökar den vid demokratisering, men även då autokratier inför allmänna (men ofria) val.
Akademisk frihet, vilket avser friheten för forskare och lärare vid universitet att utforska och undervisa om olika frågeställningar och att sprida dessa resultat, utgör en av hörnstenarna i liberala demokratier. Rötterna går dock ännu längre tillbaka i historien och kan sägas ha börjat med antikens filosofer.
Akademisk frihet kan motiveras på flera sätt. Det mest klassiska argumentet rör värdet av att tillåta ett fritt sökande efter sanning. Endast på så sätt kan vi bättre förstå hur världen är beskaffad. Ett annat argument är mer nyttoinriktat – akademisk frihet kan bidra till upptäckter och innovationer som, inte sällan i samverkan med företag, förstärker den ekonomiska utvecklingen. Oavsett varför man anser denna typ av frihet viktig, uppkommer frågan vad som förklarar hur den varierar över tid och rum.
Staten påverkar akademisk frihet
Vi fokuserar i denna studie på olika politiska faktorer. Skälet är att det främst är staten som traditionellt sett har bestämt graden av akademisk frihet – ofta i begränsande riktning och ofta i samspel med religiösa auktoriteter. Vi vill därför undersöka hur förändringar i politiska institutioner och politisk ideologi – dvs. faktorer som vägleder och begränsar politiska beslutsfattare – relaterar till akademisk frihet. Vi förväntar oss på teoretiska grunder, t.ex. att ett ökat inslag av allmänna val, oavsett om det sker inom ramen för en autokrati eller genom övergång till demokrati, liksom tvåkammarparlament och proportionella valsystem, stärker den akademiska friheten. Däremot förväntar vi oss att kommunistiska system begränsar forskare i deras värv.
Omfattande paneldata för olika länder
Vår empiriska analys använder sig av paneldata för 64 länder mellan 1960 och 2017. Akademisk frihet mäts genom expertbedömningar i de olika länderna och rör fem olika områden: friheten att forska och undervisa, frihet för akademiskt utbyte och spridning, institutionell autonomi, frihet från externa hotelser samt uttrycksfrihet.
Vi finner att demokratisering – en övergång från autokrati till ett politiskt system med fria och allmänna val – stärker den akademiska friheten. Ett liknande resultat uppstår då autokratier inför allmänna (men ofria) val med flera partier. Att förstärka inslagen av val är alltså förknippat med mindre restriktioner på forskning och undervisning vid ett lands universitet, möjligen därför att val stärker ansvarsutkrävande och inslag av pluralism.
Därutöver finner vi att lagstiftande församlingar med två kammare, med mer heterogen partisammansättning och med mer liberalkonservativ ideologisk karaktär är förknippade med ett starkare skydd för akademiker att arbeta i enlighet med egna preferenser. Genom två kammare kan ofta ett starkare skydd för grundläggande fri- och rättigheter garanteras, bl.a. därför att författningar är svårare att ändra och därför att mer parlamentarisk genomarbetning kan äga rum innan förändringar sker. Samma effekt verkar uppkomma av att ha flera partier, till skillnad från ett eller två dominerande, som, om de skulle vilja, lätt skulle kunna lägga restriktioner på akademikers verksamhet. När det gäller ideologi kan såväl höger som vänster vilja styra forskning och undervisning, men i genomsnitt finner vi alltså att högerpartier är mer benägna att avstå från sådana ingrepp. Proportionella val är förknippade med mer akademisk frihet, jämfört med majoritetsval, och länder med kommunistiskt styre har starkt reducerad akademisk frihet, även jämfört med andra odemokratiska länder.
Institutioner viktiga för akademisk frihet
Vår studie utgör ett första försök att använda nya data för att se hur politiska faktorer påverkar hur fria akademiker är. Man bör vara försiktig i tolkningen av studiens resultat – vi kan t.ex. inte utesluta att kausaliteten går i omvänd riktning – men de tyder på att den akademiska friheten påverkas av politikens regelverk och i viss mån av politisk ideologi. Därför förefaller det klokt inte bara att argumentera för mer akademisk frihet i sig utan att också förespråka inslag i det politiska systemet som värnar denna.
