Denna studie undersöker effekten av minimilöner på sysselsättning i indonesiska företag. Höjda minimilöner leder till ökade genomsnittslöner, men tycks inte ha några effekter på sysselsättningen eller på andelen företag som tvingas lämna marknaden. Vår analys visar att detta tycks bero på att företag lyckas höja sin produktivitet som ett sätt att kompensera för höjda lönekostnader.
Minimilöner, vilka sätts av myndigheter istället för av marknaden, är kontroversiella, inte minst i utvecklingsländer. Å ena sidan hävdas det att sådana löner kan leda till drägligare levnadsvillkor för arbetstagare genom att de lägsta lönerna höjs. Å andra sidan kan minimilöner leda till att arbetstillfällen minskar i den moderna och relativt välbetalda sektorn och att arbetstagare därigenom får söka sin utkomst inom den informella sektorn eller inom jordbruket. Världsbanken och andra organisationer lutar åt den senare åsikten och rekommenderar utvecklingsländer att inte införa minimilöner.
Samtidigt är kunskapen om minimilöners effekter på sysselsättning i utvecklingsländer bristfällig. Framförallt lider tidigare studier av ett så kallat endogenitetsproblem. Att relatera minimilöner till sysselsättning är problematiskt då förändringar i minimilöner ofta beror på förändringar i den allmänna ekonomiska situationen. Detta innebär en uppenbar risk att man drar felaktiga slutsatser om förhållandet mellan minimilöner och sysselsättning.
Reform av minimilöner påverkade företag olika
I denna studie utnyttjar vi en indonesisk reform av minimilöner som genomfördes 1989 och vars utformning gör att vi kan minimera endogenitetsproblemet. Mer specifikt gick man från en situation där olika distrikt och regioner satte sina egna minimilöner till en situation där samma kriterier för minimilöner kom att gälla över hela landet. Den påföljande ökningen i minimilöner kom att skilja sig åt betydligt mellan distrikt. Denna förändring kan ses som exogen för företag som redan befann sig i landet före reformen och ger oss möjligheten att skatta en sysselsättningseffekt av minimilöner.
Vår analys visar att höjda minimilöner leder till höjda genomsnittslöner i indonesiska företag i den formella sektorn. En ökning av minimilönerna med 10 procent leder till en ökning av genomsnittslönerna med ungefär 2 procent. Denna ökning av lönerna tycks inte påverka sysselsättningen. Vi finner ingen effekt på antalet anställda: sysselsättningen utvecklar sig på ett liknande sätt i företag som möter kraftigt ökade minimilöner som i företag där ökningen är blygsam. Vidare finner vi inte att höjda minimilöner leder till att fler företag lämnar marknaden.
Höjd produktivitet trolig förklaring
Vi fortsätter analysen genom att undersöka möjliga förklaringar till varför minimilöner inte påverkar sysselsättningen trots att de tycks påverka företags lönekostnader. Anledningen tycks inte vara att företag kompenserar ökade löner med minskad vinst eller med höjda priser. Inte heller verkar det leda till förändringar i kapitalintensitet eller arbetskraftens sammansättning. Istället tycks det som att företag har kompenserat höjda löner med höjd produktivitet. Med andra ord, arbetstagare producerar mer efter reformen vilket balanserar effekten av höjda löner.
Man kan endast spekulera i vad som orsakar den höjda produktiviteten. Tidigare forskning hävdar t.ex. att höjda löner i utvecklingsländer leder till en mer välnärd och friskare arbetskraft och därigenom höjd produktivitet. En annan hypotes är att höjda löner leder till ökad ansträngning då kostnaden av att eventuellt förlora sitt jobb ökar.
IFN Working Paper nr 1329, "Minimum Wages and Firm-Level Employment in a Developing Country", är författat av Fredrik Sjöholm, Nationalekonomiska institutionen vid Lunds universitet och Institutet för Näringslivsforskning (IFN). Kontakta Fredrik Sjöholm, fredrik.sjoholm@nek.lu.se, om du vill veta mer.
