Innehavare av patent som krävs för att kunna uppfylla en industriell standard, s.k. standard-essentiella patent, är ofta förpliktade att göra dessa tillgängliga till ”rimliga” villkor. Denna studie belyser ekonomiska konsekvenser av hur jurisdiktionen över övervakningen av åtagandena fördelas mellan nationella konkurrensmyndigheter.
Patent som måste utnyttjas för att kunna uppfylla en industriell standard sägs vara ”standard-essentiella patent” (SEP). Ett stort antal standarder av central betydelse för teknisk utveckling bygger på SEP. Exempelvis används 4G-standarden för mobil kommunikation av konsumenter världen över och av producenter i ett stort antal länder.
För att begränsa möjligheten för ägare till SEP att utnyttja sin marknadsmakt, krävs ofta att företag som deltar i utvecklandet av standarder förbinder sig att göra sina patent tillgängliga för användare till ”rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande” villkor (eng Fair, Reasonable And Non-Discriminatory, FRAND), om de blir standard-essentiella. Den exakta tolkningen av FRAND är dock oklar. I ett växande antal länder är konkurrenslagstiftningen det främsta legala instrumentet för att reglera FRAND-åtaganden. Höga ersättningskrav kan t ex ses som missbruk av dominerande ställning.
Internationella intressekonflikter
Det finns starka skäl att tro att även när konkurrenslagstiftningens utformning är likartad i olika länder, så återspeglar dess tillämpning ofta nationella intressen. Sådana anklagelser har nyligen riktats mot hur konkurrenslagstiftningen har använts i t.ex. Kina, Sydkorea och Taiwan för att reglera utlandsägda SEP. Det hävdas att dessa länder använder konkurrenslagstiftning för att bedriva industripolitik.
Fundamentala principer för jurisdiktion
När FRAND-övervakningen bedrivs ur ett nationellt perspektiv uppstår frågan: vilket lands konkurrensmyndighet ska reglera? Det finns inget multilateralt avtal som bestämmer vilket lands myndighet som ska reglera uppfyllandet av FRAND-villkor. Men i internationell rätt finns fundamentala jurisdiktionella ”grundregler” som gäller vid avsaknad av avtal. Under lång tid har den dominerande principen varit att stater har suverän jurisdiktion över sitt territorium. Men på senare år har rätten till jurisdiktion baserad på nationalitet kommit att jämställas med territorialitets-principen och, mer kontroversiellt, staters rätt att skydda sig mot effekter som uppkommer i andra staters territorium.
Konflikt mellan rättsregler och ekonomiska hänsyn
Denna studie utnyttjar en mycket enkel ekonomisk modell för att belysa konsekvenser av att tillämpa dessa grundregler på fördelningen av jurisdiktion mellan nationella konkurrensmyndigheter som övervakar FRAND-åtaganden. Studien finnar att grundreglerna är ekonomiskt ineffektiva sett ur de studerade ländernas gemensamma synvinkel. Det går inte heller att identifiera någon regel som genomgående fungerar bättre än de andra. Territorialitets-principen ger för hög ersättning till SEP-ägare i det land som har utfärdat patenten och för låg till utländska ägare, medan nationalitets-principen genomgående ger SEP-ägare för hög ersättning och effekts-principen för låg. Den övergripande slutsatsen är alltså att fundamentala rättsliga regler tycks stå i konflikt med vad som är ekonomiskt önskvärt på detta centrala område.
IFN Working Paper nr 1314, "International Jurisdiction over Standard-Essential Patents”, är författat av Henrik Horn, Institutet för Näringslivsforskning (IFN), Stockholm, Bruegel, Bryssel, samt Centre for Economic Policy Research (CEPR), London. Kontakta Henrik Horn, henrik.horn@ifn.se, om du vill veta mer.
