Sedan 2010 har det svenska flyktingmottagandet uppnått historiskt oöverträffade nivåer. Denna studie finner att de nyanlända framför allt placerades i mindre kommuner präglade av befolkningsminskning och hög arbetslöshet där förutsättningarna för en fungerande integration är som sämst.
Svenska kommuner hör till de mest självstyrande i Europa. Därför har kommunerna i praktiken själva kunnat avgöra i vilken utsträckning de velat ta emot nyanlända flyktingar de senaste åren. Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att det är avfolkningskommuner med hög arbetslöshet som har tagit emot flest flyktingar per invånare.
Överbryggande socialt kapital
I storstäder finns det ”överbryggande” socialt kapital som underlättar för människor med olika bakgrund att interagera och därmed erbjuder vägar till jobb. Mindre orter kännetecknas i stället som regel av ”sammanbindande” socialt kapital, vars funktion är att bygga tillit och ömsesidighet mellan människor som redan känner varandra och delar ett lokalt sammanhang.
Medan nyanlända flyktingar har goda chanser att integreras i socialt överbryggande storstäder med diversifierade arbetsmarknader, riskerar en stor tillströmning av flyktingar i kommuner med starkt sammanbindande socialt kapital att underminera sammanhållningen. Ändå är det, till skillnad från hur flyktingar har placerats i andra jämförbara länder, de mindre svenska kommunerna som har tagit emot flest flyktingar.
Att det finns ett samband mellan ett ökat flyktingmottagande lokalt och ett ökat stöd för Sverigedemokraterna mellan riksdagsvalen 2010 och 2014 kan tyda på att det saknats stöd för en sådan politik hos lokalbefolkningen.
Politiska igelkottar
I studien föreslås tentativt att detta resultat kan förklaras av att lokalpolitiker i mindre orter inte beaktat problemet i hela dess komplexitet. Likt ”igelkottar”, en vedertagen metafor för att ignorera vissa aspekter av en fråga, kan de ha blivit övertygade om att kommuner med en minskande befolkning måste ge högsta prioritet till att vända befolkningstrenden och att invandring erbjuder en möjlig väg.
En annan möjlighet är att kommunpolitiker i mindre orter tog intryck av den nationella politiska debatten om flyktingmottagandet där vänster- och högerpartierna länge var eniga om att en stor invandring under alla förutsättningar är positivt. I sådana fall hade dessa politiker även de rent materiella förutsättningarna, dvs. ett stort outnyttjat bostadsbestånd, för att agera i linje med den nationella debatten. Denna förklaringsmodell erbjuder ett delvis nytt sätt att förstå politiskt beslutsfattande.
IFN Working Paper nr 1266, ”Political Hedgehogs: The Geographical Sorting of Refugees in Sweden”, är författat av Johan Wennström, IFN och Özge Öner, IFN och University of Cambridge. Vill du veta mer? Kontakta Johan Wennström, johan.wennstrom@ifn.se
