Officiellt hävdas att EU har en gemensam flyktingpolitik. De överenskommelser som gjorts lämnar dock stort handlingsutrymme till de enskilda medlemsländerna, vilket ger dem möjlighet att reglera flyktinginvandringen och ändå följa internationella avtal. EU är inte heller en optimal region för flyktingmottagande.
Denna studie visar att det finns så stora och systematiska skillnader i antalet flyktingar som kommer till de olika länderna att det inte är meningsfullt att tala om en gemensam flyktingpolitik i EU. De åtaganden medlemsländerna gjort på EU-nivån är i hög grad frivilliga; flyktingpolitiken bestäms huvudsakligen på nationell nivå.
Flyktingkrisen blottlade bristerna
Flyktingkrisen hösten 2015 tydliggjorde de inneboende svagheterna i EU som ett överstatligt projekt. Den påvisade även nationalstatens fortsatta betydelse när EU misslyckades med att hantera ökningen av antalet asylsökande inom ramen för en gemensam flyktingpolitik. Flera medlemsländer införde gränskontroller genom att hänvisa till den undantagsmöjlighet Schengenavtalet ger när länder upplever ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen och den inre säkerheten. Så var även fallet i Sverige, det land som tagit emot i särklass flest flyktingar per capita under 2010-talet.
Nationell nivå att föredra
Bör då EU framdeles sträva efter att utveckla och genomdriva en gemensam politik på flyktingområdet? Att flyktingfrågan orsakat så stora spänningar mellan medlemsländerna visar att EU inte är en optimal region för flyktingmottagande.
Motståndet mot en gemensam flyktingpolitik har en reell och naturlig grund och bör därför beaktas för att undvika att uppifrån påtvingade åtgärder hotar hela EU-gemenskapens existens. I huvudsak bör därför flyktingpolitiken utformas på nationell nivå, i samarbete med den regionala och lokala nivån där de praktiska integrationsåtgärderna i form av utbildning, matchning till jobb och så vidare genomförs.
EU kan ändå fylla en viktig roll. Exempel på detta inkluderar flyktinghjälp till länder som drabbats av krig eller naturkatastrofer, avtal på flyktingområdet med tredje land, räddningsaktioner i Medelhavet och kontroll av EU-ländernas gemensamma yttre gräns. De viktigaste policyåtgärderna och de organ som beslutar och genomför dessa, såsom myndigheter som beslutar om gränskontroller och bedömer asylansökningar, är och bör förbli nationella. Detta garanterar att deras agerande är i linje med den nationella opinionen.
Nationalstaten är den enhet som tar emot flyktingar och ansvarar för att vidta lämpliga åtgärder som underlättar integrationen. Nationalstaten är därför även framdeles den lämpligaste enheten för att reglera flyktingflödet, handlägga asylprocesserna och svara för gränskontrollen mot andra EU-länder.
IFN Working Paper nr 1265, ”The Refugee Crisis and the Reinvigoration of the Nation State: Does the European Union Have a Common Asylum Policy?”, är författat av Magnus Henrekson, Institutet för Näringslivsforskning (IFN), Özge Öner, University of Cambridge och Institutet för Näringslivsforskning (IFN), samt Tino Sanandaji, Institutet för ekonomisk-historisk och företagshistorisk forskning vid Handelshögskolan i Stockholm. Vill du veta mer? hontakta Magnus Henrekson, magnus.henrekson@ifn.se, Özge Öner, oo263@cam.ac.uk, eller Tino Sanandaji, tino.sanandaji@hhs.se
