En reform av Lagen om anställningsskydd (LAS) år 2001 möjliggjorde för små företag att undanta två anställda från turordningsreglerna vid uppsägningar på grund av arbetsbrist. Vår analys visar att de små företagen blev mer benägna att anställa arbetslösa och deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder efter reformen.
Turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd (LAS) innebär att anställda med längst anställningstid ska ges företräde till fortsatt anställning vid uppsägningar på grund av arbetsbrist. En blocköverskridande överenskommelse mellan Miljöpartiet och de borgerliga partierna gjordes år 2000, i syfte att underlätta för småföretagen att behålla kompetent personal vid uppsägningar.
Reformen sjösattes 2001 och har kommit att kallas tvåundantaget. Den innebär att arbetsgivare med upp till tio anställda ges möjlighet att undanta två personer från turordningsreglerna vid arbetsbristrelaterade uppsägningar.
Reformen skapade en naturlig kontrollgrupp
Tvåundantaget skapade en naturlig kontrollgrupp för de mindre företagen i form av företag med något fler än tio anställda. Vi utnyttjar denna egenskap hos reformen för att undersöka om de små företagen förändrade sitt rekryteringsbeteende efter reformen.
Närmare bestämt analyserar vi i vilken utsträckning benägenheten att anställa arbetslösa och deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder påverkades. En rekrytering från någon av dessa kategorier är mer riskfylld för företaget än om någon som redan har ett jobb anställs, eftersom osäkerheten om individens produktivitet är större.
Minskad stigmatisering
Vi finner att tvåundantaget ledde till att de små företagen anställde en större andel arbetslösa jämfört med kontrollgruppen. Dessutom rekryterades en större andel deltagare från arbetsmarknadsutbildning och andra förberedande arbetsmarknadsåtgärder. Däremot kan vi inte påvisa att deltagare i subventionerad sysselsättning anställdes i större utsträckning i de små företagen efter reformen.
Tvåundantaget tycks inte heller ha bidragit till fler rekryteringar av långtidsarbetslösa jämfört med kontrollgruppen, utan effekten finns bara för dem med kortare arbetslöshetstid. Slutligen finner vi att resultaten beträffande de arbetslösa och deltagare i förberedande åtgärder främst drivs av att individer med högskoleutbildning rekryterades i högre grad.
Sammantaget pekar våra resultat på att uppluckringen av LAS gjorde att företagen blev mindre kräsna i sina rekryteringar. Därmed kan den stigmatisering som arbetslöshet och deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder typiskt för med sig ha minskat.
Tvåundantaget kan dock ha varit en otillräcklig reform för att fördelaktigt påverka de av våra undersökta grupper som står allra längst från den reguljära arbetsmarknaden, nämligen långtidsarbetslösa och personer med subventionerade jobb.
IFN Working Paper 1255, "Does Job Security Hamper Employment Prospects?", är författat av Carl Magnus Bjuggren, IFN, och Per Skedinger, IFN och Linnéuniversitetet i Växjö. Vill du veta mer? Kontakta Per Skedinger, per.skedinger@ifn.se.
