Vanligen mäts den offentliga sektorns storlek med totala skatter eller offentliga utgifter. Dessa mått fångar emellertid inte hur mycket kunskap som centrala beslutsfattare måste ha för att den skattefinansierade verksamheten ska bli framgångsrik. Allt som staten gör är inte lika beroende av kunskapen hos dessa beslutsfattare.
Begreppet ”ekonomisk frihet” används för att beskriva i vilken utsträckning ett lands ekonomi är en marknadsekonomi. Samhällen med hög ekonomisk frihet kännetecknas av frivilliga byten, fri konkurrens och skydd av person och egendom. Inom forskningen förekommer flera index som mäter den ekonomiska friheten i olika länder. Dessa har bland annat använts för att påvisa ett positivt samband mellan ekonomisk frihet och materiellt välstånd mätt som BNP per capita.
Två typer av länder
Länder med stor ekonomisk frihet när det gäller rättsväsende och penningpolitik är ofta frihandelsvänliga och har få regleringar av den inhemska ekonomin. Samtidigt har de ofta en stor offentlig sektor sett till skatter och offentliga utgifter. Sverige, Danmark och Nederländerna är tre exempel. Dessa länder har jämförts med länder som kombinerar hög ekonomisk frihet med relativt låga skatter och liten stat, exempelvis Irland, Nya Zeeland och Schweiz. Det visar sig att länder med stor stat men i övrigt hög ekonomisk frihet har något lägre BNP per capita, men minst lika bra folkhälsa och en avsevärt jämnare inkomstfördelning.
En tänkbar tolkning är att en stor offentlig sektor är fullt förenlig med en hög välståndsnivå. Problemet med denna slutsats är att en stor offentlig sektor kan se ut på många olika sätt. De mått som vanligen används, skatter och offentliga utgifter som andel av BNP, är trubbiga och säger inte hur skatterna tas ut eller hur utgifterna används.
Staten kan vara stor på olika sätt
En stor offentlig sektor behöver inte skada ekonomin, förutsatt att skatterna tas ut effektivt och används till verksamheter som främjar den ekonomiska utvecklingen. Om den offentliga sektorn förutsätter att centrala beslutsfattare har stor kunskap om samhällsekonomin blir den däremot sårbar, av skäl som först påpekades av den brittisk-österrikiske ekonomen och filosofen Friedrich von Hayek.
Hayek beskrev hur centrala beslutsfattare aldrig kan känna till allt som ett samhälles invånare känner till. Central kunskap blir dessutom snabbt inaktuell när samhället förändras. Enligt Hayek är detta kunskapsproblem en viktig förklaring till att mycket av det som stater försöker göra får oavsedda konsekvenser. Allt som staten gör är dock inte lika sårbart för kunskapsproblemet, vilket två svenska exempel kan illustrera.
Svenska exempel
På 1970-talet försökte Sverige jämna ut konjunktursvängningarna genom stöd till företag i dåliga tider. Men centrala beslutsfattare kan inte veta vilka företag som är konkurrenskraftiga och kan inte skilja tillfälligt dåliga tider från varaktiga förändringar av ekonomin. Stabiliseringspolitiken blev både dyr och misslyckad för Sveriges del.
En del av välfärdsstaten som däremot kräver avsevärt mindre central kunskap är det nya pensionssystemet. Beslutsfattare behöver inte bestämma när människor ska gå i pension, eftersom pensionsåldern är flexibel. De behöver inte heller förutspå den ekonomiska utvecklingen, eftersom pensionerna automatiskt justeras efter inkomstutvecklingen. Sverige och den svenska pensionsreformen är därmed exempel på att det kan finnas hayekianska välfärdsstater, som förvisso har höga skatter, men som är mindre sårbara för Hayeks kunskapsproblem.
IFN Working Paper nr 1252, "Hayekian Welfare States: Explaining the Co-Existence of Economic Freedom and Big Government", är författat av Andreas Bergh, Institutet för Näringslivsforskning (IFN) och Lunds universitet. Kontakt: Andreas.Bergh@ifn.se. Mobil: 070 779 0734.
