Denna uppsats visar att sammansättningen av ett lands utländska nettotillgångar påverkar en valutas volatilitet. Särskilt utländsk privat skuldfinansiering leder till att landets växelkurs reagerar mycket kraftigare på osäkerhet på finansmarknaden, medan länder som förlitar sig mer på aktiefinansiering har en stabilare växelkurs.
Många valutor, i synnerhet från länder med negativa utländska nettotillgångar, tenderar att försvagas vid osäkerhet på den internationella finansmarknaden. Centralbanker och exportföretag ogillar stora fluktuationer i och osäkerhet om växelkursen. Många centralbanker har därför under de senaste åren gjort valutainterventioner för att stabilisera sin valuta.
Finansiering via skuldmarknadsprodukter ökar sårbarheten
I en panelstudie med 26 valutor visar jag att sammansättningen av utländska nettotillgångar påverkar växelkursens känslighet för osäkerhet på den globala finansmarknaden. Utländsk skuldfinansiering via exempelvis obligationer och banklån ökar en valutas känslighet för turbulens på finansmarknaden, medan aktiefinansiering istället minskar sensibiliteten.
Växelkursen i länder med skuldfinansiering via skuldmarknadsprodukter tenderar att försvagas mer gentemot den amerikanska dollarn under svackor på finansmarknaden, än valutor i länder med motsvarande utländsk aktiefinansiering.
Detta fenomen kan förklaras med att den globala finansiella konjunkturen har en mycket starkare inverkan på skuldfinansiering än aktiefinansiering. Skuldfinansiering påverkas både av ett projekts kreditvärdighet och av finansiärens balansräkning, och är även utsatt för refinansieringsrisk, dvs. risken att inte kunna erhålla finansiering alls eller bara till ett avsevärt högre pris. Aktieinvesterare tenderar att vara mindre skuldsatta och mera risktoleranta, vilket innebär att de inte behöver justera sina investeringsportföljer lika mycket vid en kris.
Privata vs. offentliga investerare
Typen av ägarskap spelar också roll. Privata utländska nettoskulder ökar växelkurskänsligheten betydligt mer än statliga sådana. Jag finner även att osäkerhet på den internationella finansmarknaden har en mycket större inverkan på valutan än vad osäkerhet på den internationella interbankmarknaden har. Interbankmarknadens inflytande på valutamarknaden har dock ökat efter finanskrisen.
Resultaten i denna studie kan vara till nytta vid olika policybeslut och för att förutse effekten av finansmarknadsreformer. På de flesta tillväxtmarknader är utländska investerares innehav av både aktier och obligationer begränsade, men många länder överväger avreglering på detta område.
IFN Working Paper nr 1246, ”Linking Net Foreign Portfolio Debt and Equity to Exchange Rate Movements”, är författat av Malin Gardberg, IFN. Vill du veta mer? Kontakta Malin Gardberg, malin.gardberg@ifn.se.
