Vi undersöker effekterna av den omfattande historiska utvandringen från Sverige på svenska hemorters politiska utveckling. Emigrationen påverkade deltagandet i den begynnande arbetarrörelsen positivt. Hemkommuner med större utvandring hade även större fattigvårdsutgifter och övergick i större utsträckning till representativ demokrati.
Omkring 30 miljoner européer emigrerade till USA under perioden 1850–1914. Den storskaliga utvandringen väcker frågan hur den kom att påverka de orter som migranterna lämnade efter sig. Vi fokuserar på Sverige, där ungefär en fjärdedel av befolkningen emigrerade, och studerar hur massutvandringen påverkade politiska utfall i svenska hemkommuner. I synnerhet undersöker vi hur den påverkade deltagandet i arbetarrörelsen, mätt som medlemskap i fackföreningar och i det nybildade socialdemokratiska arbetarpartiet, SAP.
För att kunna identifiera ett orsakssamband utnyttjar vi kombinationen av två faktorer bakom den betydande emigrationsvågen i slutet på 1860-talet: ovanligt kalla vegetationsmånader och närheten till en emigrationshamn. Då utvandringsmönster i hög grad var beständiga under de följande decennierna kan vi studera sambandet mellan utvandringen under hela emigrationsperioden och efterföljande politiska utfall.
Ökat risktagande
Resultaten visar att utvandringen ökade deltagandet i arbetarrörelsen. Då medlemskap i fackföreningar kunde medföra uppsägning från anställning och svartlistning tyder våra resultat på att invånare i kommuner med mer emigration tog större risker. I linje med detta finner vi även att deltagandet i storstrejken 1909 påverkades positivt av emigration.
Vidare är både röstdeltagandet och stödet för vänsterpartier, såsom SAP, större i nationella val 1911–21 för kommuner med stor utvandring. Skillnaderna i valutfall står sig även till moderna val 1998–2014, då orter med stor historisk emigration alltjämt röstar för vänsterpartier i större utsträckning.
Vi finner även att utvandringen ledde till faktiska politiska förändringar. Kommuner med högre emigration uppvisar högre utgifter för fattigvård, vilket kan ses som ett mått på omfördelning. Sannolikheten för att kommuner väljer representativ demokrati framför direktdemokrati, när de ges möjlighet att välja, ökade som ett resultat av utvandringen. Detta kan tolkas som att utvandringen bidrog till införandet av mer inkluderande politiska institutioner.
Vilken förklaring är mest sannolik?
Våra resultat är konsistenta med hypotesen att de skapade migrationsnätverken förbättrade möjligheterna för kvarvarande invånare att utvandra, vilket förstärkte deras valmöjligheter och därigenom underlättade för arbetare att organisera sig.
Däremot finner vi lite stöd för att resultaten kan förklaras av att migranterna var en selekterad grupp, av informationsflöden från Amerika eller av andra ekonomiska förändringar föranledda av utvandringen.
IFN Working Paper nr 1237, "Exit, Voice and Political Change: Evidence from Swedish Mass Migration to the United States", är författat av Mounir Karadja, Uppsala universitet, och Erik Prawitz, IFN. Kontakta erik.prawitz@ifn.se om du vill veta mer.
