Världshandelsorganisationen (WTO) har i dag det mest aktiva forumet för tvistlösning inom internationell handel. Dock har framgången medfört längre handläggningstider av dispyter. Tvistlösningsmekanismen skulle kunna påskyndas om ständiga domare − istället för dagens system med nya domare för varje dispyt − utvecklar etablerade arbetsrelationer och arbetssätt.
Tvistlösningsmekanismen är en av WTO:s främsta framgångar. Sedan 1995 har 547 dispyter registrerats i WTO, eller cirka 25 dispyter per år, vilket gör denna mekanism till det mest aktiva forumet för internationella dispyter i världen. Men dess popularitet har också visat sig medföra nackdelar då den ökande arbetsbelastningen för WTO har lett till förseningar i systemet. Detta kan undergräva hela tvistlösningsmekanismen.
Långa handläggningstider kostsamma för handeln
Under de första fem åren av WTO-tvistlösningen var panelens handläggningstid i genomsnitt tio månader, men mellan 2010 och 2014 ökade den genomsnittliga tiden till cirka 14 månader. En ökning på fyra månader kanske inte framstår som extremt, men med tanke på att panelens lagstadgade tidsfrist är sex månader så är ökningen betydande. Särskilt när handelsvolymerna är omfattande är varje ytterligare månad kostsam i termer av minskad sysselsättning och handel. Förutom förlorade exportintäkter, både för staten och företagen, som orsakas av de lagstridiga handelsbarriärerna tillkommer också administrativa kostnader för att driva ett fall i WTO.
Ekonomisk makt avgörande vid bilaterala förhandlingar
Om medlemmarna anser att det är för kostsamt att vänta på ett utfall i WTO är det mycket troligt att de försöker hitta alternativa lösningar, såsom bilaterala förhandlingar. Dock är sådana informella lösningar en återgång till ett system då ekonomisk makt många gånger avgjorde handelskonfliktens utfall, vilket WTO vill undvika. Följaktligen kan oskäligt långa handläggningstider av dispyter ha långtgående konsekvenser.
Ständiga domare skulle kunna påskynda panelprocessen
I dagens system tillsätts paneler med nya domare för varje dispyt. I denna uppsats undersöker jag huruvida ständiga domare i panelen skulle kunna göra panelprocessen effektivare och påskynda lösning av dispyterna. Eftersom det inte finns någon permanent panel att jämföra med analyserar jag istället vissa egenskaper som kännetecknar paneler med ständiga paneldomare, såsom mer erfarenhet, etablerade arbetsrelationer och arbetssätt. Jag antar att erfarenhet ökar effektiviteten i arbetet och kvaliteten på panelrapporterna och att väl etablerade arbetsförhållanden mellan paneldomarna underlättar panelöverläggningar. Sammantaget så bör det minska de genomsnittliga handläggningstiderna.
Långvariga arbetssätt och arbetsrelationer ger kortare panelprocesser
Permanenta paneler säkerställer att paneldomare förvärvar den nödvändiga erfarenheten och antas därför förbättra både effektiviteten och kvaliteten på domsluten. Mina resultat tyder dock på att erfarenhet inte har någon större effekt på vare sig effektivitet eller tidsåtgång.
Ett gängse antagande är att omfattande rättspraxis kan kompensera för bristande erfarenhet hos en paneldomare. Vikten av en paneldomares erfarenhet skulle därför i praktiken vara av liten betydelse för själva panelöverläggningen. Men jag finner inga tidsbesparande effekter av extensiv rättspraxis. Vidare finner jag att paneldomare som har arbetat med varandra tidigare är associerade med en relativt stor tidsbesparingseffekt på 40 dagar om de tillsätts vid samma panel igen.
Sammanfattningsvis finner jag stöd för att permanenta paneler kan förkorta tidsåtgången genom att ständiga paneldomare etablerar mer långvariga arbetsrelationer och arbetssätt. Detta resultat gäller dock endast på marginalen. Permanenta paneler innebär med andra ord inte nödvändigtvis att rapporter färdigställs i tid. Utöver ett växande antal dispyter har handelskonflikter också blivit mer juridiskt komplexa, vilket också bidragit till den ökande arbetsbelastningen. Således kommer det i praktiken att vara nödvändigt att öka resurserna om man vill motverka förseningar, oavsett om man inför permanenta paneler eller ej.
IFN Working Paper nr 1219, "Efficiency Gains and Time-savings of Permanent Panels in the WTO Dispute Settlement", är författat av Louise Johannesson, Institutet för Näringslivsforskning (IFN) och OECD. Vill du veta mer? Kontakta Louise, louise.johannesson@ifn.se.
