Människors vilja att dela med sig kan ha överskattats i tidigare forskning. I experiment där försökspersoner får ge bort pengar till anonyma personer har små förändringar i hur situationen beskrivs stor effekt på givandet. Den som uppfattar sig äga pengarna ger bort mindre.
I ett experiment som brukar kallas diktatorspelet paras försökspersoner ihop och en i paret får en summa pengar att behålla eller dela med sig av till den andre. Försökspersonerna är anonyma och den som inte behåller alla pengarna själv vet inte vem som får dem.
Tidigare studier har visat att människor i dessa situationer ofta ger bort betydande summor, men också att variationen i beteende är stor mellan olika personer och mellan olika experiment.
Resultaten i dessa experiment har hittills tolkats som bevis för att människor i genomsnitt är mer generösa och villiga att dela med sig än vad ekonomisk teori ofta utgår ifrån.
Denna studie redovisar resultatet från ett experiment utfört på 276 studenter i Lund. Deltagarna fick slumpmässigt en av tre olika instruktioner inför experimentet. Alla tre beskrev samma situation, men skilde sig åt genom små förändringar i ordvalet:
I en version av instruktionerna var uppgiften att fördela pengarna, i en annan var uppgiften att välja hur mycket som skulle ges bort. En tredje variant av instruktionerna inleddes med en mening som sade att studenten får dessa pengar, medan de övriga instruktionerna gick direkt på fördelningsfrågan.
Feltolkning i tidigare forskning?
Tidigare forskning har utgått från att skillnaderna mellan de tre olika formuleringar som undersöktes är små eller ointressanta, men våra resultat tyder på att så inte är fallet. Formuleringarna spelar stor roll för huruvida studenterna uppfattar att de får pengar som de kan välja att ge bort, eller om de ska välja hur en viss summa pengar ska fördelas mellan två personer.
Studenterna kan alltså uppfatta spelet som att det handlar om generositet eller som att det handlar om rättvis fördelning och detta avgörs till stor del av ordvalet i instruktionerna.
Sociala normer beror på sammanhang
I studien visas också att försökspersonernas uppfattning om situationen syns i deras faktiska beteende. De som uppfattat att de får pengar som de kan välja att ge bort, ger bort mindre än studenter som uppfattat att de ska fördela pengarna mellan sig själva och den andre. När tidigare studier har tolkat allt givande i diktatorspelet som tecken på generositet har denna alltså sannolikt överskattats.
Som förklaring till våra resultat använder vi tidigare forskning om så kallade kontextberoende sociala normer. Det betyder att olika sorters beteende är socialt accepterat i olika sociala situationer. Den som köper en bil kan pruta utan att verka konstig och får gärna berätta om sin goda affär för andra. Helt andra normer gäller den som köper en present till goda vänners bröllop.
Vår tolkning av resultaten i studien är att ordvalen i instruktionerna ger försökspersonerna ett intryck av sammanhanget, som i sin tur är förknippat med vissa sociala normer för acceptabelt beteende. Att behålla merparten av sina egna pengar är en socialt accepterad norm, men när pengar ska fördelas mellan två personer är det mindre accepterat att behålla merparten själv och sannolikt mer accepterat att dela lika.
IFN Working Paper nr 1205, "Mine, Ours or Yours? Unintended Framing Effects in Dictator Games", är författat av Andreas Bergh, Institutet för Näringslivsforskning (IFN) och Lunds universitet, samt Philipp C. Wichardt, Kiel Institute for the World Economy; Lunds universitet; University of Rostock och CESifo. Vill du veta mer? Kontakta Andreas Bergh på e-post: andreas.bergh@ifn.se.
