Vi studerar en elmarknad där producenterna har marknadsmakt och förklarar utifrån en teoretisk modell varför elpriser på terminsmarknaden konsekvent överstiger priserna på spotmarknaden. När konsumenter köper terminskontrakt från producenter så prissäkras en del av deras produktion, vilket minskar deras incitament att höja spotpriserna.
Elproduktion balanseras med konsumtion via spotmarknaden. Aktörerna på elmarknaden har även möjligheten att handla på terminsmarknaden, vilket säkrar priset på en del av elhandeln. Arbitrage är centralt för prissättningen på terminsmarknaden.
Om en börsmäklare vet att terminspriset kommer överstiga spotpriset kan denne göra en vinst genom att sälja på terminsmarknaden för att sedan köpa motsvarande position på spotmarknaden – ”köp billigt, sälj dyrt”. Under ideala marknadsförhållanden tenderar terminspriserna därför att röra sig mot spotpriset och arbitragemöjligheten försvinner.
De flesta elmarknader har dock en bestående premie för terminskontrakt; terminspriserna överstiger konsekvent spotpriserna.
Forskningen på området pekar på alternativa förklaringar till varför denna ineffektivitet uppstår. I denna uppsats utvecklar vi en teoretisk modell, som visar att marknadsmakt kan orsaka en sådan premie.
Hur bidrar marknadsmakt till terminspremien?
Marknadsmakt är förmågan hos stora företag att påverka priset på en vara. När utbudet till spotmarknaden är koncentrerat till ett fåtal företag har de möjlighet att höja priserna över nivån på en konkurrensutsatt marknad.
Elkonsumenter har små möjligheter att påverka sin konsumtion på spotmarknaden, där producenterna har större inflytande på spotpriserna. Konsumenterna kan dock bestämma hur mycket av deras konsumtion som ska prissäkras.
Köp av terminer från en producent medför att även producentens produktion delvis prissäkras. Det innebär att producenten tjänar mindre på ett höjt spotpris och producenten blir därmed mindre intresserad av att utnyttja sin marknadsmakt på spotmarknaden. Följaktligen är köpare villiga att betala en premie för terminskontrakt, eftersom det ger en bonus i form av lägre priser på spotmarknaden.
Hur begränsas arbitragemöjligheterna?
Det blir ingen bonus för köparen om en konsument köper ett terminskontrakt från en icke-producerande spekulatör. En större inköpare föredrar istället att ingå bilaterala terminsavtal direkt med producenter med marknadsmakt, eftersom det leder till lägre spotpriser. Spekulatörer får därmed ingen möjlighet att tjäna pengar på terminspremien, så den består.
IFN Working Paper nr 1193, ”Market Power and Forward Prices”, är författat av Keith Ruddell, Institutet för Näringslivsforskning (IFN), samt av Anthony Downward och Andrew Philpott vid University of Auckland.
