Valet att bosätta sig i ett visst område påverkar umgänget med gamla såväl som nya bekantskaper, vilket kan förklara skillnader i möjligheter att skapa sociala band och hur segregation uppstår. Vi visar att geografisk spridning och socioekonomiska faktorer påverkar utvecklingen av effektiva sociala nätverk.
Avstånd mellan individer och aktörer påverkar sannolikt vänskapsband och tillgänglighet till arbetsplatser och annan daglig verksamhet. I ekonomisk teori bestäms dessa samband av kostnaden att upprätthålla gamla vänskapsband, skapa nya relationer och möjligheten att ta sig till arbete eller skola.
I praktiken utgörs kostnaden oftast av ett geografiskt avstånd mellan bostäder som kräver ansträngning och en transportkostnad att överbrygga. Trots detta undviker ofta studier att inkludera hur geografiskt avstånd mellan individer påverkar hur sociala nätverk bildas. Utan den geografiska dimensionen riskerar studier att missbedöma betydelsen av sociala nätverk.
Geografi avgör sociala mönster
I denna uppsats utvecklas en teori för hur sociala band skapas. Teorin analyserar en stad med individer som värdesätter geografisk närhet och där socialt kapital skapas genom interaktioner mellan individer. Dessa interaktioner ökar i värde vid möten med mer sociala personer. Om kostnaden för att resa till en viss person överstiger värdet av umgänget med denna ökar risken för att interaktionen uteblir.
I praktiken innebär detta att individer som bor mer centralt har bättre tillgänglighet till sitt sociala kapital och att större rumslig spridning mellan individer minskar det sociala kapitalet.
Socioekonomisk bakgrund har betydelse
Teorins antaganden testas sedan på individdata för ungdomar i USA. Den empiriska analysen bekräftar att större geografiskt avstånd minskar sociala interaktioner och visar även att man interagerar mindre i sociala nätverk med lägre socioekonomisk status.
Ur ett policyperspektiv är det intressant att veta vilken nivå av social interaktion som resulterar i högst välfärd, varför vi skattar den optimala formationen av ett socialt nätverk. Effektiviteten i ett socialt nätverk är störst i stora nätverk och minst i mellanstora. Vidare är effektiviteten lägre i nätverk bestående av äldre tonåringar med låga betyg och i nätverk med medlemmar från hushåll med liten storlek och låg inkomst.
En trolig förklaring till detta är att låginkomstfamiljer hämmas av finansiella begränsningar, som i sin tur minskar antalet interaktioner och därmed effektiviteten i nätverket.
Policyförslag för ökad välfärd
Uppsatsen utvärderar två förslag avsedda att få antalet interaktioner och det sociala kapitalet i ett nätverk närmare den optimala nivån. Det första förslaget är att subventionera sociala interaktioner och det andra är att subventionera transportkostnader.
Båda resulterar i en optimal nivå av interaktioner, men det senare är mer kostnadseffektivt. I USA har liknande policyer använts genom så kallad social mixing, där lokala myndigheter subventionerar boenden för fattiga familjer i välbeställda områden.
Andra exempel på subventionering inkluderar förbättring av boendestandarden generellt, vilket ökar benägenheten till sociala interaktioner.
IFN Working Paper nr 1192, "Urban Interactions", är författat av Jung Sung Kim, Monash University, Australien, Eleonora Patacchini, Cornell University, USA och EIEF och CEPR, Pierre M. Picard, CREA, University of Luxembourg och CORE, Université catholique de Louvain, Belgien, och Yves Zenou, Monash University, Australien, och Institutet för Näringslivsforskning (IFN), Stockholm, Sverige. Vill ni veta mer? Kontakta Yvez Zenou, yves.zenou@monash.edu.
