I denna uppsats analyserar vi konkurrensen på den nordiska elbörsen, Nord Pool. Resultaten visar att de producenter som utnyttjar marknadsmakt begär ett pris som är i genomsnitt 8‒11 procent högre än den rörliga produktionskostnaden. Vi finner också ett visst stöd för hypotesen att uppdelningen av Sverige i olika elområden 2011 ledde till högre prispåslag.
Det mesta av elen som produceras i de nordiska länderna säljs på den gemensamma elbörsen Nord Pool. Handeln på Nord Pool sker genom att varje elproducent anger hur mycket de önskar att sälja varje timme påföljande dag beroende på priset, medan elhandlare och elintensiv industri på motsvarande vis anger hur mycket de är villiga att köpa.
Säljbuden och köpbuden räknas ihop var för sig och bildar marknadens utbuds- respektive efterfrågekurva för varje timme. Marknadspriset bestäms i jämvikt där utbudskurvan möter efterfrågekurvan, vilket illustreras i diagrammet nedan.
Not: Illustration av prisbildningsmekanismen på Nord Pool. Den röda linjen visar utbudskurvan, och den svarta linjen visar efterfrågekurvan. Marknadspriset är 30 öre/KWh och jämviktsförsäljningen 26 GWh.
Ny metod för att skatta konkurrensen
På en konkurrensmässig marknad kännetecknas jämvikten av att kostnaden för att ytterligare öka produktionen överstiger marknadspriset. I diagrammet ovan skulle det alltså kosta mer än 30 öre per KWh att öka produktionen utöver 26 GWh, vilket vore ineffektivt.
På en marknad med imperfekt konkurrens håller företag tillbaka produktion från marknaden för att driva upp priset. Effektivitetsförluster uppstår till följd av att marknadspriset vore tillräckligt högt för att täcka kostnaden av att öka produktionen. Problemet är att endast elföretagen själva känner till sina produktionskostnader.
I denna uppsats utvecklar vi en metod för att utvärdera konkurrensen på elmarknaden genom att analysera utbuds- och efterfrågekurvorna ovan. Vi applicerar sedan metoden på data från Nord Pool mellan 2011 och 2013.
Prispåslag på 8‒11 procent
Resultaten visar att det genomsnittliga prispåslaget för de producenter som utnyttjar marknadsmakt är 8‒11 procent av den rörliga produktionskostnaden. Vår metod kan dock inte identifiera hur enskilda företag beter sig.
I november 2011 delades Sverige upp i fyra olika elområden. Innan dess mötte alla producenter och konsumenter samma pris, oberoende av var i Sverige de var lokaliserade. Det finns anledning att tro att elområdesreformen indirekt kunde leda till en försämring av konkurrensen, bland annat genom att påverka producenternas incitament att prissäkra sin produktion på de finansiella marknaderna.
Resultaten ger ett visst stöd för att prispåslagen ökade i och med elområdesreformen, men detta resultat inte är helt statistiskt säkerställt.
IFN Working Paper nr 1191, "Cournot Competition in Wholesale Electricity Markets: The Nordic Power Exchange, Nord Pool", är författat av Erik Lundin och Thomas Tangerås, båda Institutet för Näringslivsforskning (IFN). Kontakta författarna, erik.lundin@ifn.se och thomas.tangeras@ifn.se, om du vill veta mer.
