Indelningen av Sverige i elområden har kritiserats för att kunder i södra delen av landet får betala högre elpriser än andra. I denna uppsats visas att effektiviteten på elmarknaden kan höjas utan att kunder i olika delar av landet betalar olika elpriser. För detta krävs att elområden införs för producenter men inte för konsumenter.
I november 2011 delades Sverige in i fyra elområden. Förändringen innebar att inhemska obalanser mellan förbrukning och produktion av el numera hanteras genom att priset på elbörsen Nord Pool tillåts öka i områden med elunderskott och sjunka i områden med elöverskott.
Tidigare utgjorde Sverige ett enhetligt elområde med ett gemensamt pris på Nord Pool. Nätoperatören Svenska Kraftnät (SvK) hanterade då obalanser i det svenska elsystemet bland annat genom att strypa exporten av el till Danmark när det var underskott i elproduktionen i södra Sverige.
Omdiskuterad elmarknadsreform
Införandet av elområden svarade på kritik från EU:s konkurrensmyndighet om att sättet SvK balanserade elsystemet kunde vara marknadsmissbruk. Men reformen har mött stort motstånd i Sverige. Svenska konsumenter betalar nu olika mycket för elen beroende på var i landet de bor, eftersom konsumentpriset är baserat på elbörsen.
Kritikerna menar att prisskillnaderna särskilt missgynnar hushåll och näringsliv i elområde Malmö (SE4), eftersom det där finns ett stort elunderskott till följd av den politiskt beslutade nedläggningen av Barsebäck kärnkraftverk. Vissa hävdar även att splittringen av marknaden i elområden hämmar konkurrensen.
I denna uppsats utvecklar vi en ekonomisk modell för att undersöka konsekvenserna för elpriser och konkurrens av att dela in marknaden i elområden.
Hur förbättra konkurrensen med enhetliga priser?
Huvudresultatet är att SvK kunde ha förbättrat effektiviteten på elmarknaden utan att tvinga olika kunder att betala olika elpriser. Genom att införa elområden endast för producenterna − och inte på båda sidor av marknaden − skulle alla svenska konsumenter betala samma pris baserat på ett genomsnitt av alla områdespriser. En sådan åtskillnad mellan producent- och konsumentpriser är vanlig på elmarknaderna i exempelvis USA.
De stora elbolagen är aktiva båda på produktions- och slutkundssidan av marknaden. Värdet för ett bolag av att öka direktförsäljningen till slutkunder exempelvis i elområde Malmö (SE4) begränsas nu av att konsumentpriset i SE4 blir lägre. Denna negativa effekt försvagas däremot om konsumentpriset i stället baseras på genomsnittet av alla områdespriser i Sverige.
Enligt vår teori kommer elbolagen att sälja en jämförelsevis större andel av sin produktion direkt till konsumenterna i stället för på elbörsen om alla kunder betalar samma enhetliga kundpris. Konkurrensen på elbörsen ökar i sin tur, eftersom andelen av den totala produktionen som drabbas av ett lägre pris på elbörsen är lägre när direktförsäljning till kunderna är större.
Våra resultat är relevanta inte bara för Sverige, utan även för andra länder som önskar att höja effektiviteten på elmarknaden utan att skilja mellan vad olika kunder får betala för sin el.
IFN Working Paper nr 1184, ”The Competitive Effects of Linking Electricity Markets Across Space and Time”, är författat av Thomas Tangerås, Institutet för Näringslivsforskning (IFN) och Frank A. Wolak, Stanford University. Kontakta Thomas Tangerås (thomas.tangeras@ifn.se) om du är intresserad av att veta mer.
