Vi undersöker hur 1918 års influensapandemi, Spanska sjukan, påverkade barnafödandet i Sverige. Vi finner att fertiliteten 1919–1920 steg i områden som drabbades hårt av epidemin i jämförelse med områden där en mindre andel av befolkningen dog. På längre sikt sjönk dock fertiliteten i områden där många människor miste livet.
Dödlighet och fertilitet utgör två fundamentala faktorer för samhällsutvecklingen. Dock vet vi relativt lite om huruvida, och i så fall varför och när, dödlighet och fertilitet samvarierar och om det finns ett orsakssamband.
Mer kunskap om dessa frågor har stor policyrelevans, inte minst i en tid av globalisering och där alltmer resande ökar risken för snabb spridning av dödliga sjukdomar. Nutida exempel på pandemier är Fågelinfluensan 2006 och SARS 2002.
Teoretiskt borde fertilitet variera med dödlighet men även med sjuklighet och åldersfördelningen bland dem som dör. Teoretiskt bör det även vara så att fertilitetseffekten varierar över olika tidshorisonter, men denna dynamik har sällan studerats.
Naturligt experiment
Underlaget för studien är den globala influensapandemi, Spanska sjukan, som drabbade Sverige hösten 1918. Pandemin slog till med stor kraft och utan direkt förvarning. I förhållande till andra pandemier drabbade influensan särskilt befolkningen i fertil ålder. Influensan kan således ses som ett naturligt experiment som kan ge oss insikter i hur kraftigt ökad dödlighet påverkar födelsetalen på både kort och lång sikt.
För att studera sambanden mellan pandemin och fertilitet samlar vi historiska månatliga data över bland annat influensadödlighet, antalet influensafall, födslar och mödrarnas socioekonomiska status från landets 400 medicinalläkardistrikt 1915–1927.
Vi undersöker effekterna för tre tidsintervall: under (augusti-november 1918), snart efter (december 1918 – december 1920) och längre tid efter (1921–1927) influensan.
Olika effekter beroende på tidshorisont
Våra resultat tyder på att områden med många influensafall och hög dödlighet under 1918 års influensa erfor en större omedelbar minskning i fertilitet jämfört med områden där influensan var mildare. På medellång sikt ökade barnafödandet vilket kan tyda på återhämtningsseffekter, men nettoeffekten på lång sikt var en fertilitetsminskning.
Resultaten är således i linje med studier som noterar positiva fertilitetseffekter efter naturkatastrofer, men med högkvalitativa historiska data kan vi visa att dessa effekter är kortlivade. I distrikt som var mer drabbade av influensan noterar vi även en relativ ökning av födslar av gifta kvinnor och en relativ ökning av födslar av välbeställda kvinnor i städerna.
IFN Working Paper nr 1179, "Disease and Fertility: Evidence from the 1918 Influenza Pandemic in Sweden", är författat av Nina Boberg-Fazlić, University of Southern Denmark, Martin Karlsson, University of Duisburg-Essen, Maryna Ivets, University of Duisburg-Essen och Therese Nilsson, Lunds universitet och Institutet för Näringslivsforskning (IFN). Kontakta Therese Nilsson, therese.nilsson@ifn.se, om du vill veta mer.
