Sveriges utveckling från ett av Europas fattigaste länder 1860 till ett av de rikaste 1950 kan förklaras av förändringar i politiska institutioner. När den jordägande klassens politiska monopol bröts till fördel för den industriella klassen kickstartades den ekonomiska utvecklingen i Sverige.
Före 1862 var Sverige ett av Europas fattigaste länder och den jordägande klassen hade den politiska makten i kommunerna. Detta politiska system ändrades radikalt 1862 då industrialister också fick rösträtt.
Till saken hörde också att rösträtten var proportionellt viktad mot beskattningen, det så kallade fyrktalssystemet. Det innebar att antalet röster som en industrialist fick berodde på hur stor vinst företaget gjorde. Denna förändring av rösträttsystemet hade en stor påverkan på den politiska makten inom kommunen, eftersom industrialisterna kunde bryta jordägarnas maktmonopol.
Rösträttsreformen möjliggör skattning av orsakssamband
Ekonomiska teorier förutsäger att en jordägande eliten kommer att försöka blockera ekonomisk utveckling om de riskerar att förlora sitt politiska maktmonopol. Rösträttsreformen 1862 innebär en unik möjlighet att testa denna hypotes då den ger upphov till en experimentliknande förändring i den politiska makten vilket möjliggör att skatta ett orsakssamband från politiska institutioner till ekonomisk utveckling.
För att besvara frågan hur rösträttsreformen påverkade tillväxt och strukturomvandling i Sverige har vi samlat in och digitaliserat arkivmaterial i Riksarkivet. Datamaterialet består av årliga uppgifter från ca 2 300 svenska kommuner för perioden 1860–1920.
Arbetsvillkoren för lantarbetare påverkades
I de kommuner där jordägarna behöll den politiska makten efter rösträttsreformen 1862 försämrades villkoren för lantarbetarna. De fick jobba hårdare och till lägre löner än lantarbetare i kommuner där industrialisterna hade mer makt. Investeringarna i arbetskraftsbesparande teknologi blev också mindre i kommuner där jordägarna dominerade.
Satsningar på infrastruktur, strukturomvandling och ökad produktivitet
Vi finner vidare att utökad politisk makt till industrialister först och främst ledde till infrastruktursatsningar i järnvägar. Detta ledde sedan till en snabbare strukturomvandling av ekonomin och stigande produktivitet i industrin. I de kommuner där industrialisterna fick utökad makt ökade inflyttningen medan utflyttningen minskade. Däremot ökade dödligheten, vilket åtminstone på kort sikt leder till en minskande befolkning.
Resultaten visar sammantagna att det svenska tillväxtundret delvis har sina förklaringar i förändringar i politiska institutioner och att den politiska maktens fördelning har en avgörande betydelse.
IFN Working Paper nr 1172, "The Political Economics of Growth, Labor Control and Coercion: Evidence from a Suffrage Reform", är författat av Erik Lindgren, Nationalekonomiska institutionen, Stockholms universitet, Per Pettersson-Lidbom, Institutet för Näringslivsforskning (IFN) och Nationalekonomiska institutionen, Stockholms universitet, och Björn Tyrefors, Institutet för Näringslivsforskning (IFN) och Nationalekonomiska institutionen, Stockholms universitet. Kontakta författarna, bjorn.tyrefors@ífn.se, erik.lindgren@ne.su.se, eller pp@ne.su.se, om du vill veta mer.
