Vi analyserar optimala kontrakt när en investerare, en ”principal”, delegerar insamling och bedömning av information som är relevant för investeringsbeslut till en specialist, en ”agent”. Det optimala kontraktet innehåller inte bara bonusar vid lyckade investeringar utan också ekonomisk bestraffning vid misslyckade.
Vi analyserar optimala kontrakt när en investerare, en ”principal”(huvudman), delegerar insamling och bedömning av information som är relevant för investeringsbeslut till en specialist, en ”agent”, med komparativa fördelar i dessa avseenden. Utifrån sitt egenintresse anstränger sig agenten att skaffa och bedöma relevant information.
Men det ligger inte alltid i agentens egenintresse att dela med sig av all information som han har fått fram; informationen kan dessutom vara komplex och svår att överföra till principalen. Vi antar därför att även investeringsbeslutet (formellt eller i praktiken) delegeras till agenten.
Vi visar bl.a. att det inte alltid är bäst för principalen att skriva kontraktet så att agentens egenintresse – då information föreligger – helt sammanfaller med principalens. Agentens incitament vid investeringstillfället måste vägas mot agentens incitament att anskaffa information.
Både belöning och bestraffning
I motsats till vad vi finner i verkliga livet, innehåller optimala kontrakt både bonusar vid lyckade investeringar och viss ekonomisk bestraffning vid misslyckade. Bestraffningen begränsas dock av storleken på agentens lön, eftersom agenten inte kan avkrävas en nettobetalning gentemot principalen.
Det är det senare förhållandet som gör att det är optimalt för principalen att inte låta agentens intressen vid investeringsögonblicket helt sammanfalla med principalens.
Ovanstående analys bygger på att agenten är ”rationellt uppmärksam” i sin informationsanskaffning. För att belysa hur robusta våra slutsatser är genomför vi en alternativ analys, där agenten endast kan påverka bruset i den information denne anskaffar medan beslutsfattaren i vår huvudmodell är fri att välja metod för insamling och bearbetning av information.
Vi finner att slutsatserna, i enkla renodlade exempel, blir kvalitativt desamma. Men analysen är i detta fall inte lika flexibel som i vår huvudmodell, baserad på rationellt begränsad informationsbehandling.
IFN Working Paper nr 1171, Delegation of Investment Decisions, and Optimal Renumeration of Agents", är författat av Assar Lindbeck, Institutet för Näringslivsforskning (IFN) och Institutet för internationell ekonomi (IIES) vid Stockholms universitet, samt Jörgen Weibull, Handelshögskolan i Stockholm. Kontakta författarna, assar.lindbeck@iies.su.se, eller jorgen.weibull@hhs.se, om du vill veta mer.
