Vi kartlägger svenska kommunpolitikers kompetens och socioekonomiska familjebakgrund med hjälp av registerdata. Vi kan konstatera att en genomsnittlig kommunpolitiker har betydligt högre värden på mönstringsproven för intelligens och ledarskapsförmågor än medelsvensken. De kommer från väldigt representativa förhållanden (politikers föräldrar och syskon har inkomster som speglar inkomsterna i samhället i stort). Dessutom verkar det inte finnas någon tydlig motsättning mellan representativitet och kompetens.
Finns det fog för politikerförakt?
Politikerförakt innebär en misstro mot politikers kompetens att sköta rikets eller kommunens affärer. En sådan misstro är också delvis befogad enligt gängse teori.
Om politiska uppdrag har arvoden som är relativt låga, vilket är fallet i kommunpolitiken, finns risken att kompetenta personer istället söker sig till bättre förtjänstmöjligheter på den privata arbetsmarknaden.
Politikerförakt kan också uppstå om politikerna enbart kommer från vissa samhällsskikt. En bred representation, från arbetarklass till överklass, ger högre legitimitet än en politikerkår från bara en klass.
Registerdata på alla politiker under tre årtionden
Sverige har ett politiskt system som både är stabilt och har hög transparens. Många viktiga uppdrag sköts av kommunpolitiker, så kallade fritidspolitiker, med låga arvoden och minimala möjligheter att ”klättra” till uppdrag på nationell nivå.
Med hjälp av registerdata från tre decennier för samtliga kommunfullmäktigeledamöter och samtliga som stått på en vallista sedan 1982 undersöker vi politikers kompetens och deras socioekonomiska familjebakgrund.
Kompetensmått
För att mäta kompetensen använder vi tre mått. De första två är den militära mönstringens tester av intelligens och ledarskapsförmågor hos män. Det tredje bygger på en jämförelse av inkomster mellan personer med samma utbildning, yrkeskategori, ålder, kön och boendekommun. Intuitionen bakom detta mått är att en mer kompetent person tjänar mer inom sitt yrke i jämförelse med sina kollegor i samma ålder och med samma utbildning.
Kompetensnivå jämförbar med chefers på mellanstora företag
Våra data visar entydigt att kommunpolitikerna i genomsnitt är avsevärt mer kompententa än sina väljare. Dessutom ser vi att de mest kompetenta politikerna också når de högsta och mest inflytelserika positionerna.
När vi jämför genomsnitten med andra yrkesgrupper framkommer att de politiker blivit kommunstyrelsens ordförande har ungefär samma kompetensnivå som chefer på företag med 25-250 anställda, men något lägre än den för läkare, ingenjörer och chefer i storföretag.
För att undersöka politikernas familjebakgrund studerar inkomsterna för deras föräldrar i slutet av 1970-talet. Med hjälp av data för yrke, utbildning och inkomst kategoriserar vi också föräldrarnas socialgrupp. På så sätt kan vi kartlägga familjebakgrunden bland dagens politiker och jämföra den med övriga befolkningen. Politikernas socioekonomiska familjebakgrund är nära nog en exakt avspegling av hela befolkningen. Samtidigt kan vi se att det inte finns någon motsättning mellan att välja kompetenta och representativa politiker.
Partierna sållar fram de kompetenta
Vår studie visar alltså att svenska politiker är mer kompetenta än den befolkning de representerar. Samtidigt är politikernas socioekonomiska familjebakgrund ungefär densamma som den i befolkningen i stort. I studien undersöker vi också några möjliga förklaringar till detta.
De politiska partierna spelar en viktig roll i att locka in personer från olika sociala bakgrunder i politiken och att välja ut kompetenta personer. Icke-materiella motiv – dvs. att åstadkomma samhällsförändring genom sitt uppdrag snarare än att tjäna pengar – har också betydelse. Högre arvoden spelar ändå en viss roll och samvarierar med mer kompetenta politiker på de högsta posterna.
IFN Working Paper nr 1133, " Who Becomes a Politician? ", är författat av Ernesto Dal Bo, Berkeley University, Fredrico Finan, University of California, Berkeley, Olle Folke, Statsvetenskapliga Institutionen, Uppsala Universitet och IFN, Torsten Persson, IIES, Stockholms universitet och LSE och Johanna Rickne, IFN och UCLS, Uppsala universitet.
