Institutionella reformer är nödvändiga för att Europeiska Unionen ska få mer entreprenörskap och ekonomisk tillväxt, men reformstrategier måste ha sin utgångspunkt i en god kunskap om mångfalden i Europas politiska och ekonomiska system, och de institutionella samspel som driver skillnaderna mellan länder.
Med statistiska analysmetoder undersöker vi hur 21 europeiska länder och USA grupperas i fråga om entreprenörskap och institutionella dimensioner, och finner sex olika landskluster. Varje kluster har ett distinkt knippe av entreprenöriella och institutionella attribut. Implikationen av vår studie är att one-size-fits-all-reformer med all sannolikhet inte kommer att fungera. Medlemsländer i olika kluster måste tvärtom följa olika reformstrategier för att på bästa sätt främja entreprenörskap och ekonomisk tillväxt.
EU:s ekonomiska problem har fått många beslutsfattare att inse att institutionella reformer behövs i unionens 28 medlemsländer, i syfte att möjliggöra entreprenörskap och ekonomisk tillväxt.
En vanlig reformansats är att beakta ett land som tycks göra bra ifrån sig i fråga om en viss institutionell dimension, och argumentera för att man ska importera eller sprida institutionen i fråga till länder som inte gör lika bra ifrån sig. Den sortens best-practice-ansatser bortser från att varje land har utvecklat sitt unika knippe av institutioner, och att många av dessa kompletterar varandra. Reformstrategier som bortser från sådana institutionella komplementariteter riskerar att göra mer skada än nytta.
Institutioner komplementerar varandra
Att institutioner kompletterar varandra är centralt i logiken bakom den så kallade varieties of capitalism-litteraturen. Det innebär att man inte bara kan kompensera för en brist i ett institutionellt element genom att förbättra ett annat. I stället måste en klok reformstrategi börja med att identifiera institutionella flaskhalsar och eliminera dem. Komplementariteterna betyder dessutom att det kan finnas mer än en institutionell form som kan resultera i goda ekonomiska utfall.
Vår studie omfattar 21 europeiska länder och inkluderar USA som en jämförelsepunkt, eftersom landet betraktas som framgångsrikt i fråga om entreprenörskap. Vi analyserar ländernas entreprenörskapsklimat, och institutioner med relevans för detta klimat, baserat på en stor mängd data från år 2000 och framåt. Vi beaktar både informella institutioner (normer och attityder), formella institutioner (lagar och regleringar), och fokuserar specifikt på arbetsmarknadsinstitutioner och de sociala trygghetssystemen, såväl som institutionerna som underbygger kunskap och utbildning.
För att undersöka om och hur dessa institutioner stödjer varandra använder vi oss av statistiska tekniker som tidigare använts i varieties of capitalism-litteraturen: principal component-analys för att konstruera ortogonala dimensioner från måtten vi har att tillgå, och klusteranalys för att identifiera hur länder grupperar sig längs med dessa dimensioner.
Sex landskluster
Våra resultat ligger delvis i linje med tidigare typologier som föreslagits i litteraturen, men med flera viktiga skillnader. Ett första kluster består av USA, Storbritannien och Irland. Dessa länder uppvisar slående likheter i fråga om formella och informella institutioner men skiljer sig åt något i fråga om entreprenörskapsregim. De nordiska länderna bildar en annan grupp, och är lika i fråga om alla institutionella dimensioner och i fråga om entreprenörskapsregim.
I kontrast till den tidigare litteraturen finner vi en stor variation i Kontinentaleuropa. Schweiz, Nederländerna och Österrike bildar en grupp med en entreprenörskapsregim som minner om den nordiska men med ett annorlunda knippe av institutioner, medan Belgien och Frankrike är mycket lika i alla dimensioner och därför bildar en egen grupp. Tyskland grupperar sig däremot tillsammans med medelhavsländerna. De östeuropeiska länderna är relativt likartade i fråga om alla dimensioner och bildar en sista grupp.
Den här studiens bidrag är tvåfaldigt. För det första bidrar vi till varieties of capitalism-litteraturen genom att ta hänsyn till institutioner som identifierats som betydelsefulla för en ekonomis entreprenörskap. För det andra belyser vi existensen av olika entreprenörskapsregimer i Europa. Det betyder att en och samma reformstrategi tillämpad på alla länder med all sannolikhet inte kommer att vara framgångsrik för att främja entreprenörskap och ekonomisk tillväxt.
Det kan till exempel vara rimligt att använda USA som referenspunkt när man formulerar reformstrategier för Irland och Storbritannien, men reformer av länderna i de andra grupperingarna måste utgå från strategier som är skräddarsydda för dem.
IFN Working Paper nr 1118, "The Diversity of the Entrepreneurial Regimes in Europe", är författat av Selin Dilli, Economic and Social History, Utrecht University, Nederländerna, och Niklas Elert, Institutet för Näringslivsforskning (IFN), Stockholm. Kontakta Niklas Elert, niklas.elert@ifn.se, om du vill veta mer.
