I denna uppsats undersöks effekterna av turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd (LAS). Vi jämför anställda i multinationella företag i Sverige med anställda i samma företag i Finland, där lagreglerad turordning saknas. Enligt resultaten minskar reglerna sannolikheten att anställningen avslutas bland dem med relativt lång anställningstid, särskilt i krympande företag. Turordningsreglerna bidrar också till högre löner för denna skyddade grupp av anställda.
Turordningsregler, eller ”sist-in-först-ut” som de ibland kallas, infördes i Lagen om anställningsskydd (LAS) 1974. Reglerna innebär att anställda med längst anställningstid ska ges företräde till fortsatt arbete vid driftsinskränkningar. Reglerna är dispositiva, varför de kan förhandlas bort på lokal nivå av fack och arbetsgivare. Det är ovanligt med lagreglerad turordning i andra länder och mycket lite är känt om reglernas effekter på arbetsmarknadens funktionssätt.
En ny typ av internationella data
För att undersöka effekterna av turordningsregler har vi sammanställt en databas med 150 multinationella företag som har verksamhet i både Sverige och Finland. Vi jämför anställda i Sverige med anställda i samma företag i Finland. Lagreglerad turordning saknas i Finland, men i övrigt är institutionerna på arbetsmarknaden mycket lika dem i Sverige. Datamaterialet möjliggör kontroll för annars svårobserverbara faktorer på företagsnivå, som produktionsteknologi, företagskultur och personalpolitik, vilka kan påverka de utfall vi studerar. Databasen, som innehåller omkring två miljoner observationer av anställda under perioden 2000–2011, är unik i sitt slag.
Reglerna har reella effekter
Vi visar att turordningsreglerna har effekter på arbetskraftens rörlighet och på lönenivån. Reglerna minskar risken att anställningen avslutas för anställda med lång anställningstid i förhållande till andra på företaget. Dessa effekter är starkast i krympande företag. Enligt resultaten bidrar turordningsreglerna vidare till högre löner för den skyddade gruppen, vilket är konsistent med att reglerna ökar gruppens förhandlingsstyrka. Den lönehöjande effekten kan påvisas för arbetare, men inte för tjänstemän. Sammantagna visar våra resultat att turordningsreglerna har reella effekter på arbetsmarknadens funktionssätt, trots möjligheterna att förhandla bort dem.
IFN Working Paper No. 1105, ”Seniority Rules, Worker Mobility and Wages: Evidence from Multi-country Linked Employer-Employee Data”, är författat av Petri Böckerman, Åbo handelshögskola, Löntagarnas forskningsinstitut, Helsingfors och IZA, Bonn, Per Skedinger, Institutet för Näringslivsforskning och Linnéuniversitet, Växjö, Centre for Labour Market and Discrimination Studies, och Roope Uusitalo, Jyväskylä universitet, School of Business and Economics.
