Denna uppsats analyserar konsekvenserna av alternativa belöningssystem för individer, exempelvis företagsledare, som får i uppdrag att förvalta andras tillgångar.
Vi visar att det finns starka argument för att kombinera eventuella bonussystem med bestraffning när utfallet i förvaltningen varit mindre framgångsrikt. Argumenten för optioner är inte särskilt starka utöver hänsyn till skatteregler som i många länder gynnar optioner.
I forskningen dominerar två förklaringar om varför ersättningarna till ledare av stora företag är så höga, och under vissa perioder ökat snabbt. En förklaring är att det råder en intensiv konkurrens mellan företag om talanger.
Den andra förklaringen är att företagsledare har en stark förhandlingssituation inom företagen när det gäller den egna ersättningsnivån, vilket ofta leder till att ersättningen blir större än vad som motsvarar företagsledarnas bidrag till företagens utveckling.
Det finns empiriskt stöd för båda dessa förklaringar. I denna uppsats utvecklar vi därför en teoretisk modell där båda dessa mekanismer existerar samtidigt och dessutom interagerar med varandra.
Förhandling mellan huvudman och agent
Vår uppsats ger en ram för analys av ersättning till agenter som har till uppgift att ta välinformerade beslut på uppdrag av en huvudman. Man kan exempelvis tänka sig att huvudmannen, exempelvis en företagsledare, är en ägare av kapital eller en representant för ägarna i ett aktiebolag, och agenten är vd, eller en potentiell vd, för ett bolag.
Initialt förhandlar huvudmannen och agenten om ett ersättningsschema för agenten. Sedan huvudmannen och agenten undertecknat kontraktet, väljer agenten hur mycket arbete han skall lägga ned för att skaffa information om ett relevant investeringsprojekt. På basis av den anskaffade informationen fattar han sedan ett investeringsbeslut.
Två modellvarianter
Vi studerar två modellvarianter. I den ena, modell A, är agentens arbetsinsats för att skaffa sig information given. I denna modellvariant är stödet för ett incitamentsprogram för agenten, exempelvis i form av bonus, gratisaktier eller optioner svagt.
I den andra modellvarianten, modell E, där agentens arbetsinsats är variabel, finns det däremot starkt stöd för ersättningssystem med en kombination av bonus och bestraffning (”negativ bonus”). Denna modell pekar också på möjligheten till konflikter mellan incitament att skaffa fram bästa möjliga information och att fatta beslut som gynnar ägaren av tillgångarna.
Vi härleder en övre gräns för bonusens storlek, och visar hur bonusens och bestraffningens storlek beror på graden av konkurrens på marknaden för företagsledare och på parternas förhandlingsstyrka.
Enligt vår mening är det interaktionen mellan ökad konkurrens om talanger och ökad förhandlingsstyrka, samt större värden som står på spel inom många företag, som under senare år bidragit till de stigande ersättningarna för förvaltning av tillgångar.
IFN Working Paper nr 1100, "Pay Schemes, Bargaining, and Competition for Talent", är författat av Assar Lindbeck, Institutet för Näringslivsforskning (IFN), och Jörgen Weibull, Handelshögskolan i Stockholm.
