Avregleringen av världens elmarknader startade i början av 1990-talet och alltsedan dess har forskare tvistat om graden av prisinstabilitet på spotmarknaden för el. Vi utvecklar en teoretisk modell som visar att prisinstabiliteten förväntas ge prissvängningar på 1–10 procent av spotpriset när efterfrågan är hög, samtidigt som prisinstabiliteten är lägre när efterfrågan är låg.
Prissättningen på världens elmarknader fungerar på ett likartat sätt. På spotmarknaden väljer varje producent en utbudskurva som indikerar hur mycket producenten är villig att producera till olika priser. En producent är villig att producera mer vid ett högre elpris, eftersom det då även blir lönsamt att producera el i anläggningar med en högre produktionskostnad. Om producentens kostnader för en anläggning ökar från ett tillfälle till ett annat, t.ex. pga. höjda bränslepriser, så bjuder denne in sin produktion för den anläggningen till ett högre pris.
Prisinstabilitet innebär att producenter ändrar priset för sin produktion drastiskt vid små kostnadsändringar, t.ex. vid mindre ändringar i bränslepriserna. Ibland är de små kostnadsändringarna bara observerbara inom ett företag och prisinstabiliteten kan därför ge upphov till prisfluktuationer som för utomstående kan tyckas vara helt slumpmässiga.
Prisinstabiliteten är hög när efterfrågan är stor
Vissa forskare hävdar utifrån teoretiska analyser av spotmarknaden att prisinstabiliteten på spotmarknaden är betydande, medan andra forskare menar att prisinstabiliteten är försumbar. Denna tvist har pågått i drygt tjugo år. Vi presenterar en ny och mer detaljerad teoretisk analys av prissättningen på spotmarknaden.
Vår analys visar att prisinstabiliteten är låg när konkurrensen är god, så att el säljs nära den rörliga kostnaden. Konkurrensen på elmarknaden fungerar oftast bra när efterfrågan är låg. Prispåslagen utöver den rörliga kostnaden kan dock bli stora när efterfrågan närmar sig den maximala produktionskapaciteten på marknaden. Vid dessa sällsynta fall predikterar vår teoretiska modell att prisinstabiliteten blir stor; prissvängningarna blir uppskattningsvis 1–10 procent av spotpriset.
Hur kan man minska prisinstabiliteten?
Prisinstabilitet är olycklig då den skapar osäkerhet på marknaden helt i onödan. Utifrån vår teoretiska analys kan vi identifiera metoder som minskar prissvängningarna. Vi noterar bl.a. att prisinstabiliten kan orsakas av det budgivningsprotokoll som har fastställts av spotmarknadens organisatör och som producenterna använder sig av när de rapporterar in sitt utbud.
I enlighet med protokollet specificeras utbudet utifrån en lista av pris- och kvantitetspar, där kvantiteten i paret anger hur mycket producenten är villig att sälja till priset i samma par. Vi visar att prisinstabiliteten minskar om protokollet tillåter att en producent kan rapportera fler pris- och kvantitetspar än vad som är fallet i dag, så att en producent kan beskriva sitt utbud mer precist.
Protokollet anger även vilka pris- och kvantitetsnivåer som är tillåtna när producenterna rapporterar in sitt utbud. Prissteget är skillnaden mellan två närliggande prisnivåer och kvantitetssteget är skillnaden mellan två närliggande kvantitetsnivåer. Tillsammans med tidigare studier indikerar vår analys att budgivningsprotokoll med ett stort prissteg och ett litet kvantitetssteg minskar risken för prisinstabilitet på spotmarknaden.
Med andra ord minskar prisinstabiliten om producenterna tillåts välja kvantiteter med större precision än priser. Prisinstabilitet kan även uppstå pga. tekniska begränsningar i produktionen snarare än i protokollet, men den typen av prisinstabilitet är svårare att åtgärda.
IFN WP nr 1095, "Price Instability in Multi-Unit Auctions ", är författat av Pär Holmberg (IFN), Edward Anderson (University of Sydney).
