Efter 1990-talskrisen har det svenska näringslivet uppvisat en mycket stark utveckling av produktivitet och jobbskapande. I denna studie undersöker vi vilken roll de omfattande reformer av det svenska näringslivets förutsättningar som genomfördes under 1990-talet hade för strukturomvandlingen av näringslivet.
Vår analys visar att nedmonteringen av inträdesbarriärer, bortagande av hinder för företagstillväxt samt ökade incitament för investeringar och utbildning var av stor vikt för framgången för det svenska reformpaket som följde efter 1990-talskrisen.
Ett stort antal av Europas länder har sedan den senaste finanskrisens kämpat med svag tillväxt och underskott i offentliga finanser. I denna uppsats argumenterar vi för att Sveriges erfarenheter under perioden 1980 till 2010 kan fungera som ett exempel på hur tillväxtkriser kan uppstå och hur de kan överkommas.
Omfattande strukturella reformer efter 1990-talskrisen
Under 1970- och 1980-talen infördes en rad regleringar som innebar att det svenska näringslivet kom att bli ett av de mest reglerade bland utvecklade länder. En insikt om dessa regleringars negativa effekter på tillväxten i ekonomin växte fram under 1980-talet och de blev uppenbara vid den stora svenska finanskrisen under 1990-talets början.
Under slutet av 1980- och under 1990-talet genomfördes därför en rad strukturella reformer i syfte att förbättra effektiviteten i det svenska näringslivet.
Produktmarknader avreglerades, skattesystemet blev mer anpassat för ett dynamiskt näringsliv, utlandsinvesteringar tilläts i betydligt större utsträckning än tidigare och arbetsmarknaden tilläts bli mer flexibel. Efter dessa reformer har det svenska näringslivet uppvisat en produktivitetsökning och ett jobbskapande i världsklass.
Förbättrad effektivitet och ökad mångfald efter reformerna
Vår institutionella analys ger vid handen att nedmonteringen av inträdesbarriärer, bortagande av hinder för företagstillväxt samt ökade incitament för investeringar och utbildning, var av stor vikt för framgången för det svenska reformpaketet. Vi får stöd för denna tes i sammanfogade data på svenska företag och arbetstagare under perioden 1990−2009.
Framför allt finner vi en förbättrad effektivitet i det svenska näringslivet mätt som ökade marknadsandelar för mer produktiva företag. Vidare finner vi att antalet jobb ökade i de små företagen medan produktivitetsutvecklingen framförallt skedde i de stora företagen. Detta tyder på att de strukturella reformerna effektiviserade arbetsfördelningen mellan de små och de stora företagen.
Vi finner också att utlandsägda företag i hög grad bidragit till produktivitets- och jobbutvecklingen, vilket stöder tesen att avregleringarna av utlandsinvesteringarna har varit viktig för vitaliseringen av det svenska näringslivet.
Erfarenheterna från det svenska reformpaketet under 1990-talet och den påföljande strukturomvandlingen av det svenska näringslivet lämpar sig väl som kunskapsbas för länder med tillväxtproblem efter den senaste stora finanskrisen. Diskussioner kring hur krisländer som t.ex. Grekland skall lyftas har varit alltför snävt inriktade mot makroekonomiska frågor, såsom budgetunderskott och statsskuld, och har alltför lite kretsat kring hur man skall få näringslivet att fungera mer effektivt i dessa länder.
