Riskkapitalinvesteringar har väckt debatt den senaste tiden. I denna studie undersöks vilka anställda som vinner och vilka som förlorar på dessa investeringar. Genom att jämföra anställda inom olika yrken i riskkapitalägda företag med anställda i liknande yrken och företag finner vi att det finns både vinnare och förlorare bland anställda vid riskkapitalinvesteringar. Personer som utför arbetsuppgifter som är rutinmässiga eller som kan flyttas utomlands tenderar att ha en högre risk att bli arbetslösa efter en riskkapitalinvestering. De som utför arbetsuppgifter som är icke-rutinmässiga eller som inte kan flyttas utomlands tenderar istället att ha en lägre risk för arbetslöshet.
Vi visar att det generellt sett har pågått två typer av privata riskkapital-investeringar i Sverige sedan mitten av 1990-talet: de som fokuserar på omstrukturering av lågproduktiva företag som till hög grad påverkar de anställda och de som är inriktade på tillväxt av företagen och därmed har mindre påverkan på de anställda. I denna studie analyserar vi främst riskkapitalinvesteringar som fokuserar på att omstrukturera verksamheten. Dessa sker typiskt i företag med låg produktivitet relativt liknande företag i samma bransch.
Arbetsuppgiften avgör risken att bli arbetslös
Vi visar att riskkapitalinvesteringar som fokuserar på omstrukturering generellt leder till att personer som utför rutinmässiga arbetsuppgifter eller arbetsuppgifter som går att flytta utomlands blir arbetslösa i större utsträckning. Figur 1 visar andelen av de som var anställda ett år innan riskkapitalinvesteringen som är arbetslösa mer än en dag för varje år kring riskkapitalinvesteringen. Som jämförelsegrupp används anställda i jämförbara företag utan riskkapitalinvesteringar. Den övre figuren avser personer som utför rutinmässiga arbetsuppgifter och den nedre figuren avser personer som utför arbetsuppgifter som kan flyttas till utlandet. Båda figurerna visar att det finns en tydlig trend att personer som utför dessa typer av arbetsuppgifter har en högre tendens att vara arbetslösa efter riskkapitalinvesteringen.
Figur 1: Andel av de som var anställda ett år innan riskkapitalinvesteringen som är arbetslösa mer än en dag för varje år kring riskkapitalinvesteringen som sker vid tidpunkt 1. Den övre figuren gäller för personer som utför rutinmässiga arbetsuppgifter och den nedre för personer som utför arbetsuppgifter som kan flyttas till utlandet.
Starkare incitament för omstrukturering
Genom koncentrerat ägande, hög belåning, och genom att ge starka incitament till styrelsen och företagsledningen kan riskkapitalbolag genomföra investeringar i automatisering av rutinmässiga arbetsuppgifter, samt flytta delar av produktionen utomlands. Detta leder till generellt högre arbetslöshetsrisker för personer som utför rutinmässiga arbetsuppgifter eller arbetsuppgifter som kan flyttas till utlandet.
I linje med litteraturen om automatisering och utflyttning av arbetsuppgifter till utlandet finner vi även att anställda som utför icke-rutinmässiga arbetsuppgifter och arbetsuppgifter som inte går att flytta till utlandet tenderar att i mindre utsträckning bli arbetslösa efter en riskkapitalinvestering. Dessa anställda är alltså några av vinnarna på riskkapitalinvesteringar.
Vidareutbildning kan mildra negativa effekter
Resultaten tyder på att riskkapitalbolagen påskyndar omstruktureringen i näringslivet och att det finns både vinnare och förlorare i denna process. I litteraturen om automatisering, digitalisering och utflyttning av arbetsuppgifter till utlandet lyfts ofta vidareutbildning fram som en möjlig policyåtgärd. Genom att stödja vidareutbildning av dem som blivit arbetslösa och som tidigare utfört arbetsuppgifter som automatiserats eller flyttats till utlandet kan politiker minska de samhällsekonomiska kostnaderna av omstruktureringar drivna av den teknologiska utvecklingen.
IFN Working Paper nr 1068, "Private Equity, Layoffs, and Job Polarization" är författat av Martin Olsson och Joacim Tåg, båda vid Institutet för Näringslivsforskning.
