I denna studie används ett nytt mått på entreprenörskap – antal individer per capita som blivit dollarmiljardärer genom att bygga nya företag, här kallat superentreprenörskap. Enligt detta mått underpresterar Europa relativt framför allt USA men delvis också relativt Asiens rika länder. I studien föreslås också åtgärder för att korrigera denna obalans.
Detta är potentiellt allvarligt eftersom det är entreprenörer med tillväxtambitioner och inte egenföretagare som samhället bör satsa på för att innovationer ska komma samhället till godo.
Att Europa underpresterar när det gäller superentreprenörskap, drabbar inte bara Europa utan sänker tillväxttakten i hela världsekonomin, eftersom tillväxten på lång sikt huvudsakligen drivs av innovation. USA har hälften så många egenföretagare, men drygt fyra gånger fler superentreprenörer per capita än Europa och Asien.
Skillnader i beskattningen av företagande är en av de potentiellt viktigaste faktorerna för att förklara skillnader mellan länder i näringslivsklimat och entreprenörskap: höga skatter leder till mer småskaligt egenföretagande och minskar det innovativa entreprenörskapet med höga tillväxtambitioner. Det är naturligt att entreprenörskap reducerar småföretagsandelen i sysselsättningsstatistiken eftersom varje framgångsrik entreprenörsaktivitet resulterar i ett ökat antal stora företag.
Europas underskott av entreprenörskap jämfört med USA kan till stor del förklaras av att europeiska länder tenderar att ha högre skattenivåer, en större regleringsbörda för nystartade företag och även på andra sätt ett mindre förmånligt näringslivsklimat. Europa har helt enkelt ett mindre förmånligt ”ekosystem” för entreprenörskap och företagande.
Studiens författare ger avslutningsvis sin syn på EU-reformer som de bedömer skulle främja entreprenörskap:
- Ett skattesystem som tillåter att de som lyckas kompenseras för den risk de initialt tagit. Viktigast är kapitalvinstskatten, eftersom superentreprenörskap handlar om att bygga upp nya kapitalvärden. Låga kapitalvinstskatter uppmuntrar även till riskkapitalinvesteringar, som är en viktig komponent i det moderna entreprenörskapet.
- Europas fortsatta svaghet när det gäller elituniversitet bedöms som det största hindret för ökat superentreprenörskap näst efter skattepolitiken. I USA har en tredjedel av superentreprenörerna examen från elituniversitet som Harvard och Stanford, jämfört med färre än en procent av arbetskraften.
- För att invandringspolitiken ska främja entreprenörskap bör Europa locka till sig kvalificerade invandrare med efterfrågade spjutspetskunskaper. Idag hamnar hälften av världens högst utbildade invandrare i USA, medan Europa endast attraherar en knapp femtedel av världens högutbildade invandrare.
- USA:s stora hemmamarknad gör det lättare att få fram superentreprenörer. En fortsatt fördjupning av EU:s inre marknad är därför god entreprenörspolitik.
- Avstå från politiska beslut som syftar till att enbart främja mindre företag. Lagar som uppmuntrar företag att förbli små är i praktiken en skatt på tillväxt.
IFN Working Paper nr 1049, ”Superentrepreneurship and Global Imbalances: Closing Europe's Gap to Other Industrialized Regions", är författat av Magnus Henrekson och Tino Sanandaji, båda IFN.
