Mer än 100 länder har någon form av könskvotering i sitt politiska system. Samtidigt finns det många frågetecken kring konsekvenserna av dessa reformer. Ett ofta återkommande argument i debatten om kvotering är att reformen skadar kvinnors karriärer på lång sikt, eftersom meriterna för "inkvoterade" kvinnors ifrågasätts.
Vår studie av Socialdemokraternas kvotering ”Varannan damernas” visar på en motsatt utveckling. Vi finner att kvoteringen stärkte kvinnors tillträde till ledande positioner inom kommunala partigrupper.
Könskvotering är en kontroversiell reform i och med att den ifrågasätter grunderna i organisationens rekryteringsprocess. Detta faktum är nära kopplat till två motsatta hypoteser om hur reformen påverkar kvinnors karriärmöjligheter.
Å ena sidan kan kvotering leda till försämrade karriärmöjligheter om den leder till att kvinnors meriter ifrågasätts i högre utsträckning än tidigare. Detta bygger på idén att man genom en könskvotering låter "(kvinnligt) kön gå före merit”, vilket i sin tur gör att kvinnornas kompetens börjar betvivlas av medarbetare, chefer och inte minst av kvinnorna själva.
Den motsatta hypotesen är att kvotering kan underlätta för kvinnor att nå toppen. Om kvoteringen bryter upp ett rekryteringsmönster där (manligt) kön tidigare "gått före merit" kan den öka andelen kompetenta kvinnor i organisationen, samtidigt som denna större grupp kvinnor kan hjälpa och stötta varandra i sina karriärer.
Ett naturligt experiment i politiken
Vi studerar hur könskvotering påverkat kvinnors sannolikhet att nå toppen inom socialdemokratiska kommunala partiorganisationer. År 1993 beslutade partiets nationella organisation om att varvade listor skulle införas på alla valsedlar, både på riksnivån och regionalt. Detta var ett svar på hotet om ett feministiskt utbrytarparti på riksnivån, de så kallade Stödstrumporna, en grupp som hade ett explicit krav på varvade listor.
Vi betraktar detta som ett naturligt experiment där vi kan jämföra hur kvinnors sannolikhet att nå ledande positioner påverkades av hur mycket partigruppen behövde öka kvinnorepresentationen när listorna varvades.
Fler kvinnor toppade valsedlarna
En analys av kvinnors tillträde till ledande positioner under perioden 1988–2010 visar på en positiv och långvarig effekt av kvoteringen på sannolikheten att en kommunal partigrupp har en kvinna som förstanamn på sin valsedel. Däremot ser vi ingen effekt på sannolikheten att kvinnor förblir förstanamn i ytterligare en valperiod, det vill säga sannolikheten att kvinnor sitter kvar på ledarpositioner.
Vi undersöker två möjliga förklaringar till resultatet. För det första ser vi att kvoteringen ökade antalet meriterade kvinnor i partigrupperna, där meriter för politiska toppjobb approximeras med personens utbildningsnivå och arbetslivserfarenhet från särskilda relevanta yrken.
Samtidigt ser vi ingen påverkan på den sociala mångfalden bland kvinnorna. Mot bakgrund av tidigare forskning kan dessa resultat hjälpa oss att förklara den positiva effekten av kvoteringen på kvinnors sannolikhet att nå toppen.
Fler meriterade kvinnor i gruppen är en rimlig delförklaring till att kvinnors chanser att nå toppen ökade. Om mångfalden kvinnorna emellan samtidigt hade ökat hade detta sannolikt inneburit ökade svårigheter för dem att samarbeta i att främja kvinnliga kandidater till topp-positioner. Med en konstant social mångfald uppkom inte denna motverkande effekt.
IFN Working Paper nr 1043, "Gender Quotas and Women’s Political Leadership", är författat av Diana Z. O'Brien, Indiana University, och Johanna Rickne, Institutet för Näringslivsforskning (IFN).
