Den politiska makten runt om i världen ligger mestadels i händerna på vita medelålders män, vilket av många tolkas som att det finns ett glastak för andra grupper. I denna studie konkretiserar vi vad begreppet ”glastak” innebär för den politiska sektorn och föreslår fyra testbara kriterier för att undersöka förekomsten av glastak. Kriterierna appliceras för kvinnor och rasifierade personer (definierat som första och andra generationens invandrare) i svenska kommuner. Vi finner ett glastak för kvinnor och ett så kallat "klistrigt golv" för rasifierade.
Det finns ett växande intresse bland ekonomer och statsvetare för att undersöka hur den politiska makten fördelas. Att makten i huvudsak ligger i händerna på personer i en snäv krets är inte bara ett demokratiskt problem utan föranleder också frågan om rekryteringen verkligen är effektiv. Politiska toppjobb bör istället gå till de personerna med de bästa meriterna och färdigheterna snarare än till de bästa vita medelålders männen.
Begreppet ”glastak” beskriver en specifik anledning till att kvinnor och rasifierade personer är en bristvara i toppen på organisationer. Ett glastak innebär att individer från en viss grupp väljs bort för befordringar trots att de är lika kvalificerade som individer från andra grupper, och att denna diskriminering tilltar ju högre positioner inom organisationen som befordran gäller.
Hur mäter vi om det finns glastak inom politiken?
Inom näringslivet används ofta löneskillnader för att påvisa existensen av glastak. Inom politiken är det mer lämpligt att jämföra fördelningen av förtroendeuppdrag. Vi gör just detta med hjälp av en unik databas över svenska kommunpolitiker. Med denna databas kan vi studera kvinnliga och rasifierade politikers möjligheter att nå olika typer av maktpositioner. För att mäta diskriminering – det vill säga orättvisa tillsättningar som direkt beror på kön eller rasifiering – kontrollerar vi för en mängd mätbara kvalifikationer. Med andra ord jämför vi sannolikheten att ha nått högre politiska positioner för personer inom samma partigrupp och år, med samma ålder, utbildningsnivå, yrkesgrupp, och lika mycket politisk erfarenhet.
Olika mönster för kvinnor och rasifierade
Vi finner ett betydande könsgap i tillsättningen till högre positioner inom kommunpolitiken. Detta könsgap kan inte förklaras av mätbara kvalifikationer. Gapet är större för högre positioner än för lägre, och ökar i storlek ju längre kvinnor och män har varit ledamöter i fullmäktige. Detta empiriska mönster är således förenligt med ett glastak.
För rasifierade finner vi att flaskhalsen för att avancera uppåt i kommunpolitiken finns på mellannivån (nämndordföranden) snarare än på toppnivån (kommunstyrelsens ordförande). Detta mönster är därmed snarare förenligt med ett ”klistrigt golv” än med ett glastak.
En forskningsmetod som kvantifierar diskriminering med hjälp av kontrollvariabler, det vill säga ”oförklarade” skillnader i befordringar, bör alltid mötas med en kritisk diskussion. Även om vi inte kan ge obestridliga bevis för diskriminering menar vi att våra slutsatser stöds av två observationer. För det första förändras inte slutsatsen om ett glastak för kvinnor när vi bara jämför politiker som aldrig haft små barn under sin politiska karriär. För det andra visar omfattande enkätundersökningar bland kommunpolitiker på mycket snarlika nivåer av ambitioner och produktivitet mellan kvinnor och män samt mellan rasifierade och ej rasifierade personer.
IFN Working Paper nr 1034, "The Glass Ceiling in Politics: Formalization and Empirical Tests" är författat av Olle Folke, Columbia University, New York, och Institutet för Näringslivsforskning (IFN), och Johanna Rickne, Institutet för Näringslivsforskning (IFN).
