Arbetsgivaravgifterna för ungdomar sänktes i två reformer 2007 och 2009. I denna uppsats analyseras effekterna av reformerna för anställda i detaljhandeln – en viktig arbetsgivare av ung personal.
Generellt är de skattade effekterna på nyanställningar, separationer från anställningar, arbetstimmar och löner små. För ett delurval av företag i detaljhandeln finns indikationer på att vinstmarginalerna ökade mer i de företag som hade relativt många unga anställda före den första reformen. De skattade effekterna på vinsten är storleksmässigt konsistenta med små beteendeeffekter i övrigt till följd av reformerna.
Den första reformen avsåg anställda i åldrarna 19–25 år, medan åldersintervallet i den andra reformen utsträcktes till att omfatta alla till och med 26 års ålder. Reduktionen av arbetsgivaravgiften, i förhållande till avgiften för äldre arbetskraft, var relativt stor: 11,1 procentenheter i samband med den första reformen och 15,9 procentenheter vid den andra. Jag undersöker hur anställda i detaljhandeln påverkades av reformerna. Dessutom studeras i vilken utsträckning sänkningen av arbetsgivaravgifterna påverkade detaljhandelsföretagens vinster.
Viktigt hur löner påverkas av en avgiftssänkning
Enligt grundläggande ekonomisk teori är effekten av en sänkning av arbetsgivaravgiften på sysselsättningen avhängig i vilken grad sänkningen övervältras på arbetstagarna i form av högre löner. På kort sikt, innan löner omförhandlats mellan arbetsgivare och fack, minskar arbetsgivarnas lönekostnader proportionellt mot avgiftssänkningen, vilket stimulerar arbetskraftsefterfrågan och ökar sysselsättningen.
På längre sikt, när lönerna omförhandlats, uppstår ett tryck uppåt på lönerna. Med full övervältring på lönerna elimineras sysselsättningsökningen helt och hållet. Standardmodellen utgår emellertid från en generell sänkning av arbetsgivaravgiften och det är inte självklart att en riktad sänkning, avseende exempelvis ungdomar, har samma implikationer för lönebildningen. I standardmodellen med perfekt konkurrens är det heller inte teoretiskt möjligt att vinsten påverkas av en sänkt arbetsgivaravgift. Med imperfekt konkurrens på produktmarknaden kan emellertid vinsten öka.
Inga stora sysselsättningseffekter kan påvisas
Metoden för att analysera arbetsmarknadsutfallen bygger på en jämförelse mellan unga anställda, vars arbetsgivaravgifter sänktes, med utfallen för något äldre arbetstagare, före och efter reformen 2007. Resultaten tyder på att effekterna på nyanställningar, separationer från anställningar, arbetstimmar och löner har varit små.
De blygsamma sysselsättningseffekterna överensstämmer i hög grad med vad man funnit i tidigare studier av förändrade arbetsgivaravgifter, vilka i de flesta fall baseras på små, generella förändringar eller regionalt differentierade arbetsgivaravgifter. För de yngsta arbetstagarna och för arbetstagare som ligger nära minimilönen tyder resultaten i denna uppsats på större, men ändå modesta, effekter på sannolikheten för nyanställning.
I analysen av vinster jämförs företag med olika andelar unga arbetstagare före reformen med deras vinstutfall efter reformen. Det finns indikationer på att vinstmarginalerna ökade mer efter reformen 2007 i företag med många ungdomar anställda före reformen, i det delurval av, främst relativt stora, företag som undersöktes. Resultaten är storleksmässigt konsistenta med den avsaknad av beteendeeffekter i övrigt som tidigare påvisats i studien, men måste ändå tolkas med försiktighet på grund av det begränsade urvalet.
IFN Working Paper nr 1031, ”Effects of Payroll Tax Cuts for Young Workers” är författat av Per Skedinger, IFN.
