Hur skiljer sig de personliga egenskaperna hos vd:ar från egenskaperna hos personer i andra högkvalificerade yrken och från befolkningen i sin helhet? Vilka egenskaper betyder mest för att lyckas bli en vd? I vilken utsträckning bidrar dessa egenskaper till en vd:s lön, både i förhållande till andra vd:ar och i förhållande till befolkningen? Hur mycket av sambandet mellan egenskaper och löner förklaras av att mer kvalificerade vd:ar tillsätts i större företag?
Denna undersökning analyserar den roll som tre personliga egenskaper – kognitiv och icke-kognitiv förmåga samt kroppslängd – spelar på marknaden för vd:ar. Vi kombinerar data om dessa egenskaper för mer än en miljon svenska män, mätt vid mönstringen vid arton års ålder, med heltäckande data om deras lön, utbildning, yrke, och tjänstgöring som vd i samtliga typer av svenska företag.
Vd:ars egenskaper skiljer sig från befolkningens
Vi dokumenterar att storföretagens vd:ar har förmågor som är lika höga eller högre än dem som karaktäriserar innehavare av andra högkvalificerade yrken. Till exempel har dessa vd:ar ungefär samma kognitiva förmåga och en halv standardavvikelse högre icke-kognitiv förmåga än läkare. Även längden är en halv standardavvikelse högre hos vd:arna. När vd:ars egenskaper relateras till juristers utfaller jämförelsen än mer till vd:arnas fördel.
Personliga egenskaper förklarar vd-lönen
Två effekter bidrar till att vd:s egenskaper förklarar lönen. För det första tillsätts vd:ar med högre förmågor i större företag, vilka brukar betala högre löner. För det andra bidrar egenskaperna mer till lönen än vad som kan förklaras med företagsstorlek. Vi estimerar att 27−58 procent av effekten som egenskaperna har på lönen härstammar från förhållandet att högkvalificerade vd:ar selekteras till större företag. Våra resultat antyder därmed en välfungerande arbetsmarknad för vd:ar, där vd:ar av högre kaliber allokeras till mer produktiva positioner.
IFN Working Paper nr 1024, ”Are CEOs Born Leaders? Lessons from Traits of a Million Individuals”, är författat av Renée Adams, University of New South Wales, ECGI och FIRN, Matti Keloharju, Aalto University School of Business, CEPR och Institutet för Näringslivsforskning (IFN), och Samuli Knüpfer, London Business School, CEPR och Institutet för Näringslivsforskning (IFN).
