I denna studie genomför vi ett experiment där resurser ska fördelas mellan två aktörer. Fördelningen av resultatet beror på kontrollerbar och okontrollerbar risk och att en omfördelare har rätt att justera resultatet. Ofta väljer omfördelaren att alltid eller aldrig omfördela resultatet. Det visar sig även att aktörer som försäkrat sig mot kontrollerbar risk kompenseras av omfördelaren oavsett vad det dåliga utfallet berodde på.
Studien beskriver ett laboratorieexperiment där vi studerar preferenser för rättvis fördelning. Vi undersöker hur människor förhåller sig till ojämlikhet mellan andra aktörer när denna ojämlikhet är resultatet av tur eller otur. Vi studerar två typer av risk som kan ge upphov till tur och otur: dels kontrollerbar risk (som aktörerna kan välja att försäkra sig emot), dels okontrollerbar risk (som de inte kan välja bort eller påverka).
Experimentet består av delar. I den första delen väljer alla aktörer att antingen försäkra sig mot den kontrollerbara risken, eller att inte göra det. Sedan avgörs deras utfall. I den andra delen av experimentet matchas två aktörer samman som har olika utfall från första delen. Därefter bestämmer en tredje aktör (en ”omfördelare”) hur de sammanlagda resurserna som de två aktörerna förfogar över från den första delen ska fördelas mellan dem. Omfördelaren kan inte ge någonting till sig själv utan bara omfördela mellan de två matchade aktörerna.
Extrema omfördelningar vanliga
Vi låter omfördelaren fatta beslut i flera olika möjliga situationer som rör de matchade aktörerna (omfördelaren får reda på att en av dessa situationer är den som paret befinner sig i, men inte exakt vilken). Detta ger oss underlag att studera vilka rättvisepreferenser omfördelaren följer. I enlighet med tidigare forskning finner vi att det är vanligt att omfördelarna antingen alltid fördelar resurserna lika mellan de två aktörerna i det matchade paret eller att de aldrig gör det.
Dessa två positioner kan vardera förklara beteendet hos ungefär en tredjedel av omfördelarna vi studerar och de är välstuderade extrempunkter på ett kontinuum av rättviseprinciper. Vi fokuserar istället på den återstående tredjedelen av omfördelarna som väljer att ibland fördela resurserna lika mellan de matchade agenterna, och ibland att inte göra det.
Försäkrade aktörer med otur kompenseras
Bland de normativa rättvisepreferenser som lanserats i litteraturen menar många att det som ska spela roll för hur en person med ett dåligt utfall behandlas är anledningen till det dåliga utfallet. Om utfallet berodde på omständigheter utanför aktörens kontroll ska hon kompenseras, annars inte. Vi studerar om denna distinktion är viktig för vad människor ser som en rättvis fördelning.
Det visar sig att det i vårt experiment spelade mycket liten roll huruvida anledningen till att en aktör hade lite resurser efter experimentets första del var kontrollerbar eller okontrollerbar otur. Det som var viktigt var istället hur aktören agerade i förhållande till den kontrollerbara risken, d.v.s. om hon valde att försäkra sig eller inte. Aktörer som valde att försäkra sig blev i högre grad kompenserade för dåliga utfall oavsett vad dessa berodde på, jämfört med de aktörer som valde att inte försäkra sig. Detta skedde trots att försäkringsvalet var meningslöst när utfallet berodde på den okontrollerbara risken. I uppsatsen diskuteras policy-implikationer av denna rättvisepreferens för t.ex. offentliga försäkringssystem.
IFN Working Paper nr 1014, "Luck, Choice and Responsibility: An Experimental Study of Fairness Views", är författat av Johanna Möllerström, Harvard University och Institutet för Näringslivsforskning (IFN), Bjørn-Atle Reme, Telenor Research, Oslo, och Norwegian School of Economics, och Erik Ø. Sørensen, Norwegian School of Economics.
