Denna studie visar att ökad förmögenhet har en obetydlig effekt på hälsa på kort och medellång sikt. Hälsoutfallen i studien kommer från svenska registerdata och baseras på läkares objektiva bedömning av individens hälsotillstånd. Studier som analyserar självrapporterad, subjektiv, hälsa visar liknande resultat. Utfallet i denna studie antyder däremot att ökad förmögenhet leder till större sannolikhet att uppsöka vården vid tecken på sjukdom, vilket kan ha positiv inverkan på hälsan på lång sikt.
Det är sedan länge känt att rika människor är friskare och lever längre än fattiga. Huruvida det är förmögenhet som orsakar bättre hälsa eller vice versa är dock inte fastslaget. En växande litteratur som försöker isolera den kausala effekten av förmögenhet på hälsa med hjälp av förmögenhetschocker – orsakade av exempelvis välfärdsreformer, lotterivinster, deltagande på aktiemarknaden och arv – visar att effekten på självrapporterad hälsa och dödlighet är begränsad. Detta har tolkats som att den positiva relationen snarare är ett resultat av andra faktorer, såsom uppväxtförhållanden och utbildning.
Fördelar med hälsodata från svenska register
I denna studie används hälsoutfall från Socialstyrelsens patient- och dödsorsakregister och från Försäkringskassans register över sjukförsäkringar. En fördel med utfallen i dessa register är att de ger en mer objektiv beskrivning av individens hälsa än hälsoutfall från intervjuundersökningar. Datamaterialet innehåller även information om diagnoser över specifika sjukdomar vilket gör det möjligt att studera effekten av förmögenhet på olika aspekter av hälsa och därigenom ta reda på vilka mekanismer som ger upphov till sambandet. Ytterligare en fördel är att registren är heltäckande och att utfallen är tillgängliga för varje år.
Den kausala effekten av förmögenhet på hälsa identifieras genom att utnyttja skillnaden i arvsstorlek till följd av att den svenska arvsskatten slopades i december 2004. Barn till föräldrar som dog efter att skatten togs bort fick en positiv förmögenhetschock, motsvarande vad de skulle betalat i arvsskatt om dödsfallet ägt rum före borttagandet. I genomsnitt uppgår chocken till 70 000 kr, eller ca 7 procent av arvingens ursprungliga förmögenhet. Som jämförelsegrupp används arvingar som erhöll skattepliktiga arv under de två åren som föregick slopandet av avsskatten. Båda grupperna är i stort sett identiska vad gäller socioekonomiska karaktäristika och hälsa innan arvet erhålls och den kausala effekten kan därför skattas genom att jämföra skillnader i hälsoutfallen före och efter arvet, mellan de båda grupperna.
Begränsade effekter på hälsa av ökad förmögenhet
Den empiriska analysen visar att förmögenhetschocken inte har någon effekt på sannolikheten att dö eller på sannolikheten att uppbära sjukförsäkring över en period på upp till sex år efter att den erhållits. Däremot ökar chocken sannolikheten med i genomsitt 5 procent att skrivas in i slutenvården över samma tidsperiod. Vid första anblick kan detta tolkas som att ökad förmögenhet är negativ för hälsan, speciellt med tanke på att sjukvården i Sverige i stort sett är gratis. En närmare studie av diagnoserna som ligger till grund för inskrivningen visar dock att effekten sannolikt är en konsekvens av att arvingen, i större utsträckning än tidigare, uppsöker vården vid tecken på sjukdom, vilket i sin tur leder till att en sjukdom som cancer upptäcks. En förklaring till detta preventiva, hälsofrämjande, beteende kan vara att arvingen vill mottverka framtida ohälsa för att till fullo kunna åtnjuta förmögenhetsökningen.
Resultaten i studien torde vara av intresse för politiska beslutsfattare då de antyder att hälsokonsekvenserna av skattereformer – i samma storleksordning som sänkningen av den svenska arvsskatten är obetydliga på kort och medellång sikt. Likaså antyder resultaten att kontantbidrag är ett ineffektivt policyinstrument för att minska socioekonomiska ojämlikheter på hälsans område.
IFN Working Paper nr 1011, "Health Responses to a Wealth Shock: Evidence from a Swedish Tax Reform", är författat av Oscar Erixson (Institutet för Näringslivsforskning och Uppsala universitet).
