I den här studien analyserar vi kapitalbeskattningens utveckling. Beskattningen av kapital påverkar incitamenten för företagande och investeringar och har stora effekter på samhällsekonomin. Resultaten visar att kapitalbeskattningen kunde slå hårt mot investeringar, med en effektiv skatt på över 100 procent för vissa finansieringsformer under 1970- och 80-talen. Studien är en del av ett större projekt som analyserar utvecklingen av hela det svenska skattesystemet från 1862 till 2010.
Kapitalbeskattningen inkluderar skatt på bolagsvinster, personliga kapitalinkomster (kapitalvinster, räntor och utdelningar) samt förmögenhet. För att illustrera den samlade effekten av kapitalskatternas påverkan på ekonomin beräknas den så kallade marginella effektiva skattesatsen. Detta mått visar hur stor andel av realavkastningen på en marginell investering som går till skatter.
Bolagsskatter
Bolag beskattades på samma sätt som fysiska personer t.o.m. 1910 och bolagsskatten blev svagt progressiv 1903. Före 1903 kunde bolagsskatten vara under 10 procent. Bolagsskatten för företag med hög vinst steg kraftigt under och efter första världskriget när progressionen i skattesystemet skärptes. Det var emellertid först i och med andra världskriget som skatten steg för alla bolag oavsett hur hög vinsten var. Bolagsskatten kunde då uppgå till 40 procent. Efter andra världskriget fortsatte bolagsskatten att stiga svagt. Först med skattereformen 1990–91 började bolagsskatten sjunka tillbaka till 30 procent. Avdragsmöjligheter har emellertid gjort att den faktiska skattebelastningen blivit lägre för många bolag.
Personliga kapitalinkomstskatter och förmögenhetsskatt
Kapitalinkomster beskattades som arbetsinkomster t.o.m. skattereformen 1990–91. I praktiken innebar det att skatterna började stiga generellt främst från andra världskriget och framåt. Aktieutdelningar började beskattas först fr.o.m. år 1903. Kapitalvinstbeskattning berodde fram t.o.m. skattereformen på innehavstid av den underliggande tillgången, där långtidsinnehav innebar lägre eller ingen skatt alls. Efter skattereformen 1990–91 beskattades kapitalinkomster med en proportionell skatt medan beskattningen av arbetsinkomster fortfarande var progressiv. Förmögenhet var skattepliktig mellan 1911 och 2006. Skatten var progressiv t.o.m. 1991.
Den marginella effektiva skattesatsen
Den marginella effektiva skattesatsen påverkas av finansieringsform (skuldsättning, nyemission eller återinvesterad vinst). Generellt kan man emellertid säga att den marginella effektiva skattesatsen var relativt låg t.o.m. andra världskriget (under 30 procent) och att nivån var som högst under 1970- och 80-talen. Den effektiva skattesatsen kunde då överstiga 100 procent och var starkt beroende av finansieringsform. Efter skattereformen 1990–91 har skattesatsen sjunkit tillbaka och låg i slutet av perioden på mellan 15 och 40 procent beroende på finansieringsform.
IFN Working Paper nr 1004, ”Swedish Capital Income Taxation (1862–2013)”, är författat av Gunnar Du Rietz, Institutet för Näringslivsforskning (IFN), Dan Johansson, Handelshögskolan vid Örebro universitet och HUI Research, samt Mikael Stenkula, Institutet för Näringslivsforskning (IFN).
