I denna uppsats utvärderas de reformer som genomförts av svenska produktmarknader sedan början av 1990-talet. Även drivkrafterna för innovationer analyseras. Vi föreslår ett antal reformer för att förbättra den ekonomiska utvecklingen, inklusive bättre villkor för riskkapital i tidiga skeden och ökade FoU-resurser för små och medelstora företag.
I uppsatsen beskrivs utvecklingen efter avregleringen av offentliga monopol i Sverige. De marknader som öppnats upp för konkurrens och som behandlas är: taxi, el, telekom, postbefordran, järnvägstransport, bilbesiktning, apotek, luftfart och inrikes flyg.
Lägre priser och ökad produktivitet på flera marknader
Vår studie visar bl.a. följande: Utbudet av taxi har ökat vilket resulterar i kortare väntetider för kunderna, särskilt i storstadsområden. Samtidigt ökade dock priserna mer än konsumentprisindex. Det genomsnittliga biljettpriset för inrikesflyg minskade med 7 procent i reala termer mellan år 2000 och 2008. När det gäller posttjänster är det svårt att bevisa att den ökade produktiviteten beror på avreglering. Det kan också handla om tekniska förändringar. Produktiviteten mäts i antal levererade brev per heltidsanställd, vilket ökade med 32 procent under åren 1994–2000.
Inom telekommunikation är det inte möjligt att separera produktivitetseffekterna av avregleringen från tekniska förbättringar. Priserna på elektronisk kommunikation har minskat avsevärt och produktiviteten har ökat kraftigt inom telekommunikation. På elmarknaden noterar vi att tre företag i dag står för nästan 90 procent av den totala produktionen. Ett kvarstående problem är att Vattenfall levererat de största utdelningarna [av statligt ägande] till regeringen, vilket skapar en intressekonflikt mellan hög avkastning på offentliga medel och en väl fungerande konkurrensutsatt elmarknad.
Effekterna av avregleringen av järnvägen har inte utvärderats tillräckligt. Samma sak gäller för apotek och bilprovning.
Så vad kan vi lära oss av reformer på svenska produktmarknader? Reformerna till trots finns det fortfarande minst ett statligt bolag som är marknadsledande i respektive bransch (med undantag av taxi). De statliga bolagen har förväntats förbättra sina resultat och samtidigt tillåta och underlätta inträde för nya aktörer. På kort sikt har detta varit en framgångsrik strategi. Efter hand försvagas dock motiven för att behålla stora statliga bolag som branschledare. En viktig slutsats är därför att nästa logiska steg är att utveckla en exitstrategi för statligt ägda företag som verkar på konkurrensutsatta marknader.
Så kan incitament för innovationer förbättras
Den andra viktiga aspekten som behandlas i studien är hur incitamenten för innovationer ser ut. Några områden som brukar anses särskilt viktiga för innovationsklimatet lyfts fram: politiska aktörers agerande, det högre utbildningsväsendet, forskningsstöd, kommersialisering av forskning, offentligt finansierat riskkapital och lån, offentlig upphandling samt skatteincitament för innovationer och entreprenörskap.
Även om det finns exempel på att statliga insatser varit avgörande för innovationer, exempelvis utvecklingen av GSM-infrastrukturen under 1990-talet, så är det inte självklart att mer resurser till statliga myndigheter och stiftelser direkt kan omsättas i fler innovationer och ekonomisk tillväxt.
Analysen visar att det finns ett viktigt nätverk av myndigheter som har till uppgift att hjälpa forskare och innovatörer att utveckla sina idéer. Dessa resurser borde utnyttjas mer effektivt genom att omdirigeras till riskkapital i tidiga skeden, d.v.s. startkapital och lån till nystartade företag.
Trots avsaknaden av direkta FoU-bidrag är svenska företags FoU-investeringar bland de högsta inom OECD. Regeringen borde dock i större utsträckning uppmuntra FoU-investeringar i små och medelstora företag. En ingång för att åstadkomma detta är offentliga upphandlingar. Svenska politiker kan här lära av USA där programmet ”Small Business Innovation Research” kräver att en viss andel av federala FoU-satsningar kanaliseras till små företag.
Trots att antalet elever i högskoleutbildning har ökat med cirka 60 procent på två decennier, så påbörjar svenska studenter sin högskoleutbildning senare än ungdomar i andra jämförbara länder. Dessutom är den genomsnittliga studietiden cirka fem år, vilket är klart längre än OECD-genomsnittet. Den genomsnittliga längden på många svenska högskoleutbildningar skulle kunna kortas. Det skulle frigöra statliga medel som då kan användas för att uppmuntra företag att investera i yrkesutbildning för sina anställda.
Sverige har sedan länge det så kallade lärarundantaget, d.v.s. att de som är anställda vid ett universitet får äganderätt till sina uppfinningar, även om deras forskning finansieras med statliga medel. Detta system ger starka incitament för innovationer, men inte de bästa incitamenten för kommersialisering.
Sist men inte minst föreslår vi att medarbetare bör kunna stimuleras att tänka och handla som entreprenörer genom ett system med personaloptioner. Idag straffar skattesystemet användande av optioner. Sänkt skatt på personaloptioner skulle öka incitamenten för innovation.
Samarbetsprojekt
Uppsatsen är skriven inom ramen för ett samarbetsprojekt mellan Fores och Forum for Greece och publiceras i boken What We Can Learn from Economic Reforms in Greece and Sweden. Maria Choupres (Forum for Greece) och Harald Edquist (Fores) är redaktörer för boken.
IFN Working Paper nr 986, “Product Market Reforms and Incentives to Innovate in Sweden” är författat av Harald Edquist, Fores, och Magnus Henrekson, Institutet för Näringslivsforskning (IFN).
