Kvotering är en kontroversiell åtgärd. Den är också vanlig – särskilt inom politiken – där mer än hälften av världens länder infört någon form av könskvotering under de senaste årtiondena. Argumenten mot kvotering bygger ofta på att kompetensen hotas genom att medelmåttiga kvinnor ersätter kompetenta män. Vår studie visar emellertid det motsatta: en kvotering kan öka kompetensen bland männen utan att för den skull minska kompetensen bland kvinnorna. Vi kommer fram till detta genom att studera utvecklingen av kompetensen inom Socialdemokraternas kommunpartigrupper när partiet införde sin kvotering ”Varannan damernas” år 1993. Undersökningen visar att två rekryteringsproblem, bristande kompetens och bristande jämställdhet, hänger nära samman med kompetensen i partigruppernas toppskikt. När ledningens kompetens är låg kan införandet av kvotering öka jämställdheten och samtidigt göra rekryteringen mer meritokratisk.
Forskare antar ofta att samhället gynnas då kompetenta personer befolkar politiska församlingar. Samtidigt framförs ofta argument i både forskning och den allmänna debatten om att folkvalda församlingar skall vara representativa, exempelvis genom att makten fördelas någorlunda lika mellan kvinnor och män. Det finns dock få studier som belägger de specifika orsakerna till bristande kompetens och jämställdhet, eller som pekar på specifika åtgärder som kan ge en jämnare sammansättning av våra folkvalda i dessa dimensioner. Denna studie undersöker just en sådan åtgärd, nämligen könskvotering.
Medelmåttiga manliga ledare rekryterar inte meritokratiskt
En vanlig utgångspunkt i debatten om könskvotering är att rekryteringen är meritokratisk. Vi ifrågasätter denna premiss i fallet där personerna som fattar beslut om rekryteringen själva brister i kompetens. Vår teoretiska modell utgår ifrån att politiska ledare spelar en betydande roll när ett parti sätter samman sin valsedel. Modellen bygger på idén att när ledare själva saknar kompetens kommer för många kompetenta män eller kvinnor i partigruppen att hota deras maktposition.
Med en könskvotering blir det svårt för de medelmåttiga ledarna att bibehålla sin interna maktposition. Det är därför troligt att de byter fokus från att behålla makten till att försäkra sig om partiets valresultat. Detta innebär ett främjande av meritokratin i och med att väljarna föredrar mer kompetenta politiker än vad de medelmåttiga ledarna kan tillåta när de fokuserar på att vinna den interna maktkampen.
Modellen med fokus på det politiska ledarskiktets egen kompetens ger två tydliga hypoteser. För det första: vi bör se lägre kompetens och mindre jämställdhet när ledarnas egen kompetens brister. För det andra: könskvotering kommer att ge mer jämställdhet och högre kompetens i partigruppen om ledarens kompetens är låg.
Varannan Damernas och politikernas kompetensnivå
För att testa hypoteserna från modellen använder vi data från socialdemokratiska (och andra) partigrupper i Sveriges kommuner över sju valperioder (1988–2010). Detta innefattar valet 1994 då kvoteringen ”Varannan damernas” just hade sett dagens ljus. Våra omfattande data ger oss möjlighet att mäta kompetens på ett flertal olika sätt, exempelvis i form av politikerns utbildningsnivå och för männen även genom deras resultat på den militära mönstringens IQ och ledarskapstester. Vi skapar dessutom ett nytt mått i vilket vi jämför lönenivåerna bland politiker med liknande jobb, utbildningsnivå, ålder och boendekommun. Detta mått utgår ifrån tanken att väljarna föredrar att representeras av poltiker som har liknande jobb och utbildningsbakgrund som de själva, men att de föredrar att representeras av de mest kompetenta inom dessa grupper.
Genom att analysera detta datamaterial ser vi att grupper med mer kompetenta ledare också hade en högre andel kvinnor och en högre andel kompetenta män i valet 1991 (innan kvoteringen kom på plats). Resultaten visar också tydligt att kompetensen bland männen blir högre efter kvoteringen, speciellt i de grupper där ledningens kompetens var relativt låg. Detta resultat är inte känsligt för att hålla antalet män i partigruppen konstant. Det är inte heller en konsekvens av en kompetenshöjning bland männen som påbörjades innan kvoteringen infördes.
Även om det egentligen ligger utanför modellens domäner observerar vi också två ting om de kvinnliga politikernas kompetens. Dels finner vi att kvinnornas kompetens i de socialdemokratiska kommunfullmäktigegrupperna varken ökade eller minskade i samband med kvoteringen. Dels visar vi att kvinnorna var mer kompetenta än männen i partigrupper med en låg andel kvinnor innan kvoteringen. Det senare stödjer vår tolkning att den låga andelen kvinnor i många partigrupper innan kvoteringen inte berodde på en brist på kompetenta och villiga kvinnliga kandidater, utan snarare på medelmåttiga manliga ledares preferenser.
IFN Working Paper nr 985, "Gender Quotas and the Crisis of the Mediocre Man: Theory and Evidence from Sweden", är författat av Timothy Besley, London School of Economics, Olle Folke, Columbia University och IFN, Torsten Persson, Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet, och Johanna Rickne, Columbia University och IFN. Vill du veta mer? Kontakta Olle Folke, of2152@columbia.edu, eller Johanna Rickne, johanna.rickne@ifn.se.
